Gör som med kyrkan – inför frivillig kungaskatt
Det är ett svart år för republikanerna.
Förstod det redan ifjol, när fyra vaxdockor gemensamt annonserade kronprinsessans bröllop.
Men man hoppades in i det sista. En naiv förhoppning om att i festyrans kölvatten skulle även de kritiska rösterna komma till tals. Att det skulle bli debatt.
Det är ju många som är kritiska till monarkin. Kanske inte en majoritet. Men tillräckligt många för att de ska förtjäna en ärlig och öppen mediebevakning.
Det är inget konstigt man begär. Det sitter i journalistikens ryggmärg. Att ställa obehagliga frågor. Att granska makten. Att lyfta på stenar. Att skärskåda det som sägs. Allt annat är propaganda. Så enkelt är det.
Men alla journalistiska regler upphävs när det kommer till kungafamiljen.
Allt vett slutar existera. Det är ett sorgligt faktum att trots att kungligheterna fått svara på tusentals frågor under åren, så har de aldrig blivit intervjuade.
Genom en märklig och obehaglig metamorfos förvandlas journalisterna till hovnarrar. Till professionella rövslickare.
SVT:s bröllopsbevakning är pinsam. Som ansvarig utgivare på ett public service-bolag skulle jag skämmas. Det här okritiska fjäskandet borde vara omöjligt att sända.
Hallå? Var är Granskningsnämnden?
I tisdags handlade SVT:s ”Det kungliga bröllopet” om Victorias värde som reklampelare för Sverige. Den visade sig naturligtvis vara ovärderlig. Något annat var inte att vänta.
Vilken bild vi vill ge av Sverige verkar spela mindre roll.
För jag kan inte tänka mig något mer osvenskt än en kungafamilj.
Deras totala avsaknad av de “svenska värderingarna”, som vi talar så varmt om och prompt vill lära alla flyktingar. Rättvisa. Jämlikhet. Människors lika värde.
Herregud, en thailändsk säsongsarbetande bärplockare är mer representativ för Sverige än en kronprinsessa.
Men jag vill inte skriva ännu en bitter krönika. Jag vill vara konstruktiv.
Hitta en mellanväg. Varken storma Bastiljen eller slicka röv.
Jag föreslår att man inför en särskild och frivillig monarkiskatt.
Den som inte vill klippa av navelsträngen till medeltiden, betalar.
Vi andra slipper. Det funkar ju bra med kyrkan.
Det vore rättvist och demokratiskt. Två ord vi vanligtvis inte associerar med kungafamiljen.
För egen del skulle vetskapen om att jag inte bidrar med en enda krona till den här feodala regressionen vara bra för mitt magsår.
Dessutom skulle det tvinga våra kungligheter att bli mer serviceinriktade.
Ju bättre de sköter sig, desto fler vill betala kalaset. Nästan som ett aktiebolag.
När kungen smörar för prinsen i Brunei, sjunker skatteintäkterna.
När Victoria tittar allvarligt in i kameran och säger “jag oroar mig oerhört för hur naturen förändrats under vår tid“, går de istället upp som en fis i vattnet.
Det kan bli spännande diskussioner på Drottningholm.
– Vad fan, morsan, tältsemester i Norge suger!
– Men lilla Maddegumman, säg det till din pappa. Om han kunnat hålla käften skulle vi åkt till Mauritius.