Vi liberaler tar striden för LSS

Replik från Liberalerna om assistansen till RBU

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2019-04-15

I januariavtalet var återupprättad assistans en prioriterad fråga för Liberalerna. Inte för att den direkt berör de många människorna – men för att dem den angår, angår den verkligen i grunden, skriver Anna Starbrink och Bengt Eliasson (L).

REPLIK. Barn som behöver andningshjälp eller sondmatning kommer äntligen få bättre möjligheter att komma hem från sjukhus. Det är den viktigaste effekten av att de och deras familjer åter kan få personlig assistans.

Väntan har varit alltför lång och vi förstår frustrationen som bland andra Maria Persdotter och RBU uttrycker. Men det är bara första steget mot att återupprätta den viktiga liberala frihetsreformen som LSS är. Vi liberaler kommer inte ge oss – frihetskampen fortsätter. Nu är regeringen beroende av oss och den maktpositionen kommer vi att utnyttja.

En av de största frihetsinskränkningarna under förra mandatperioden var inget som märktes av de flesta svenskar. Men de som drabbades, drabbades oerhört hårt. Nedskärningarna på LSS och personlig assistans innebär att friheten i vardagen beskars kraftigt för många personer med funktionsnedsättning, och för deras anhöriga.

Assistans handlar om möjligheten att leva ett så självständigt liv som möjligt. Kunna arbeta och försörja sig. Vara aktiv i föreningslivet. Gå ut och roa sig, besöka museer eller affärer, och träffa vänner. Utöva sina demokratiska rättigheter.

Möjligheten att jobba försvann för många samtidigt som arbetstillfällen inom assistansen skars ned – att spara på LSS är knappast förenligt med arbetslinjen.

Vid omprövningar drabbades många av indragen assistans – och fick vända sig till kommunerna för att få hjälp av socialtjänst och hemtjänst. Och många som behövde ny eller mer assistans fick den inte beviljad. Det var effekten av att den förra socialdemokratiska regeringen gav Försäkringskassan order att strama åt och spara på assistansen.

För barn som föddes med en funktionsnedsättning som krävde andningshjälp och övervakning dygnet runt, eller sondmatning med insatser varje gång man ska äta, blev effekten i praktiken en dom till kontinuerlig sjukhusvistelse. Att andas och äta ansågs nämligen plötsligt inte längre som grundläggande behov. Vi har god barnsjukvård i Sverige men det var förstås fullkomligt orimligt och omänskligt att exempelvis Astrid Lindgrens barnsjukhus i Solna skulle bli ett permanent hem för dessa familjer.

Dessa negativa konsekvenser fortgår. Vi förstår att många är inte bara arga utan otåliga och frustrerade. Det är vi också.

I januariavtalet var återupprättad assistans en prioriterad fråga för Liberalerna. Inte för att den direkt berör de många människorna – men för att dem den angår, angår den verkligen i grunden. Det handlar om att vara en människa på så lika och självständiga villkor som möjligt. Men också om att Sverige ska vara ett land där välfärden ska ge trygghet för dem som har störst behov.

I vårändringsbudgeten tillförs LSS ytterligare 150 miljoner kronor. Andningshjälpen och sondmatningen är räddade. Men det är långtifrån nog. Fortfarande finns många människor som berövats eller aldrig fått den assistans de behöver för att förverkliga sin frihet. Den utredning som nu tillsätts måste bedriva sitt arbete skyndsamt och med en tydlig inriktning: att ge personer med behov av assistans friheten åter. Liberalerna tar striden för LSS.


Anna Starbrink, regionråd, sjukvårdspolitisk talesperson (L)
Bengt Eliasson, riksdagsledamot, funktionshinderpolitisk talesperson (L)


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Artikeln är en replik. Läs hela debatten här