ÅSIKT

Trötta halvlögner, Skattebetalarna

Replik från Miljöpartiet om klimatpolitiken

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: TOMAS MELIN
Ekström gör sig själv och skattebetalarna en otjänst eftersom den mest effektiva klimatpolitiken per definition också är den som kostar minst, skriver Lorentz Tovatt.

REPLIK. Christian Ekström från lobbygruppen Skattebetalarna attackerar den kanske mest effektiva klimatpolitiken, nämligen miljöskatter. Avsaknaden av egna klimatpolitiska förslag och hans halvlögner om koldioxidskatten minskar trovärdigheten ytterligare i resonemanget.

Ekström gör sig själv och skattebetalarna en otjänst eftersom den mest effektiva klimatpolitiken per definition också är den som kostar minst. Risken med den typ av ansvarslös och kortsiktig lobbyism som Ekström ägnar sig åt är att fokus flyttas till betydligt dyrare och mindre effektiva åtgärder som i slutändan kommer att drabba skattebetalarna hårdast.

Låt oss titta närmare på Ekströms påståenden. Det första allvarliga felet han gör är att tillskriva indexeringen av bränsleskatten för stor påverkan.

Han konstaterar att kostnaden förra året nådde rekordnivåer men han missar att det främst var på grund av det tillfälligt höjda världsoljepriset.

De senaste åren har världsoljepriset gjort så att priset på drivmedel gått både upp och ner. Detta om något är ett viktigt argument för att minska beroendet av olja och i stället producera mer biodrivmedel här i Sverige – inte minst för de som bor på landsbygden och verkligen behöver sin bil. Men detta verkar Ekström helt ointresserad av.

Det är dock inte bara priset på drivmedel som avgör hur mycket det kostar att köra bil. Något som Ekström själv konstaterar men som han tycks ignorera konsekvenserna av är effektiviseringen av bilflottan. I takt med att priset på drivmedel har ökat så har bilarna blivit bränslesnålare.

I praktiken innebär det att det i dag i snitt är billigare att köra en mil i Sverige jämfört med för 20 år sedan. De som sitter med lite äldre bilar släpar dock efter lite men om hänsyn tas till inflationen är dessa kostnadsökningar marginella.

Ovanstående samband är en del av det som nationalekonomer kallar rekyleffekten, vilket innebär att väntade miljövinster riskerar att utebli på grund av att effektiviseringar många gånger leder till ökad konsumtion.

Det är av just den anledningen som regeringen har infört en indexering av drivmedelsskatten – för att skatten ska ha effekt måste den helt enkelt hänga med i den tekniska och ekonomiska utvecklingen. Alternativet hade varit att effekten av skatten på sikt hade minskat och till slut helt tappat effekt. Att bilarna nu är mer effektiva är för övrigt det ultimata beviset på att skatten faktiskt fungerar.

Hade syftet med Ekströms debattartikel verkligen varit att representera svenska skattebetalares intressen – inte minst de på landsbygden – borde han varit mer mån om att omställningen av bilar och bränslen skulle gå så snabbt och effektivt som möjligt. För alternativet, att låta Sverige släpa efter i omställningen, kommer få allvarliga konsekvenser.

Om världsoljepriset i framtiden fortsätter att fluktuera så lämnar det människor på landsbygden i en oförutsägbar och besvärlig beroendeställning. Synd att inte Ekström och lobbygruppen Skattebetalarna orkar tänka så långsiktigt.


Lorentz Tovatt, riksdagsledamot och klimatpolitisk talesperson (MP)


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Artikeln är en replik. Läs hela debatten här