ÅSIKT

Tro inte att du kommer undan katastroferna

Debattören: Vi ser varningarna – och vi vet vad som behöver göras

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: TT
Det finns ingen större rättvisefråga i vår tid än klimatet, skriver Gustav Fridolin. På bilden drabbade efter cyklonen Idai i Mocambique.
DEBATT

DEBATT. Katastrofen efter cyklonen Idai är enorm. FN har benämnt det som den sannolikt värsta väderkatastrofen någonsin på södra halvklotet.

Från Mocambique talas om hela städer, de första städerna, som utplånats till följd av klimatförändringar.

I rapporteringen syns hur människolik kastats av vindarna, och hur de hänger kvar i trädgrenar och från det som en gång var tak. Antalet döda räknas redan i tusental, och miljoner människor är drabbade.

Ingen enskild väderhändelse kan med absolut säkerhet knytas till klimatförändringarna, men mängden katastrofer och kraften i dem är kopplade till hur vi bränner planeten.

Det finns ingen större rättvisefråga i vår tid än klimatet.

Det som var varningsklockor är nu fullskaliga katastrofer. Vi försöker hålla det ifrån oss. När det inte längre går att gömma sig bakom att det är något som kommer ske i en okänd framtid så blir avståndet på kartan vårt skydd. Det drabbar i alla fall inte oss.

Men det gör det.

Vi är en värld. Och även om Sverige står bättre rustat för extrema väderhändelser än södra Afrika så brände torkan i somras också åkrarna här. Med fler katastrofer, högre matpriser, osäkrare ekonomi kommer en växande klimatkatastrof drabba också här. Hårdast slår det mot den som förlorar sitt jobb, får svårare att få månaden att gå ihop, ofta redan lever i störst otrygghet.

Våra barn går nu ut på gatorna och kräver av oss att vi ska agera. Vi har varningarna, vi har kraven, vi vet vad som behöver göras. Om vi inte handlar nu, vad är vi då?

Klimatpolitik är konkreta reformer. Solceller, biogas, snabba tåg, nattåg till kontinenten, flygskatt, cykelvägar. Det är starka styrmedel. Klimatlag, skatteväxling, miljömål.

I EU-valet driver Miljöpartiet en tvingande koldioxidbudget som kräver av varje EU-land att minska sina utsläpp enligt en tydlig bana på väg ner mot noll, och som innebär sanktioner för det land som vill åka snålskjuts på andra.

Klimatpolitik är allt detta, men det måste också vara något djupare. Ett ifrågasättande av den ekonomi som pumpar upp utsläppen. Vi måste på allvar lyfta frågorna om hur ekonomin i en värld som tar ner utsläppen till noll ska se ut.

Det handlar bland annat om tre grundläggande vägval:

Rättvisa istället för ökande klyftor

Klyftorna mellan fattig och rik, och mellan stad och land, har växt under de senaste årtiondena. Ett samhälle som dras isär har svårare att klara stora förändringar. Där det behövs samarbete, blir det motsättningar. Därför behövs bra rättvisepolitik.

Miljöpolitiken kan vara del av lösningen. Vi vill pröva en skatteväxling där de intäkter miljöskatterna ger fördelas ut till medborgarna, mest bör gå till den som har lägst inkomst. Vi vill göra klimatsmarta val billigare, än miljödåliga. Man ska inte behöva välja bort tåget för att man inte har råd. Vi vill att mer av vinsten från förnybar energi, vind- och vattenkraft, stannar i bygden där den produceras.

Småskalig, nära produktion istället för storskalighet och långa transporter.

Istället för stora matindustrier, behöver vi handla mer lokal mat – också till skolan och äldreboendet. Att tillverka våra bilbränslen på svensk landsbygd i stället för att köpa olja, ofta från skurkstater, ger mer jobb här hemma.

Mer digitala lösningar i stället för tjänsteflyg. Färre långtradare över kontinenten, och mer gods på sjöfart och järnväg.

Tid för varandra istället för ökad konsumtion.

Det finns inte längre utrymme för ett ständigt växande prylberg, och dess spår utav plasten i havet och elektronikskroten på Afrikas stränder. Mer av välståndet måste istället tas ut i tid, för oss själva, varandra och allt annat som är viktigt i livet.

Krav behöver ställas på företag så prylar håller längre, och kan återvinnas. Människor behöver få mer makt över sin arbetstid. Det finns inget ekonomiskt sunt i en arbetsmarknad som sliter ut människor allt snabbare. Vi måste förändra det i ekonomin som sliter både oss själva och miljön vi delar.

Det här är inga lätta förändringar. De kräver omtänk. Det är inget du kan göra själv. Det kräver politik. Men det går. Våra samhällen har förändrats förr, och det har skett snabbt.

Förändring är det människan gör allra bäst. Nu behöver vi styra bort från utsläpp och förödelse, mot ett mer hållbart sätt att verka och leva. Det är möjligt. Alternativet är det inte.


Gustav Fridolin, språkrör Miljöpartiet


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.