Ni blundar och gräver er egen grav, kvinnor
Debattören: Hur kan ni inte se problemen med dagens normer?
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2017-10-13
DEBATT. Feminismen och patriarkatets vara eller icke vara är en het potatis just nu, för att inte tala om begreppet hen (många upprörs över detta fåniga hittepå-ord, hen hör hemma i hönsgården!).
Det som verkligen skrämmer mig är att så många upprörs, provoceras, ja, till och med hatar kvinnor med håriga armhålor, genusförskolor och föräldrar som låter sina fyraåringar ha klänning, fast han har snopp!
Att många män själva vill bibehålla sin roll och tillvaro i patriarkatet är inget konstigt. Förändring är läskigt och jobbigt och självklart är det (om man enbart tänker på sig själv) fördelaktigt att vara man i vårt samhälle.
Nej, de kanske tillåts visa mindre känslor och nej de stackarna kommer inte ha möjlighet att gå på den mansfria festivalen om den går av stapeln, men i det stora hela måste väl de flesta någonstans inse att det är absurt att en ens jämföra hur synd det är om mannen som får avstå en enda festival på grund av sitt kön och de tusentals kvinnor och unga tjejer som blir utsatta för sexuella kränkningar, övergrepp och våldtäkter under alla de andra festivalerna.
Det som skrämmer mig på riktigt är alla de kvinnor som inte förstår varför detta är ett problem, varför det måste till en förändring.
Jag vet hur det är att gå hem ensam och vara rädd. Jag vet hur det är att vara fjorton år och inte våga säga nej. Jag vet hur det är att vara nedbrottad med två händer kring strupen, hur det känns att bli utelåst på balkongen mitt i natten i kalla vintern och hur det känns att höra ”ge mig en avsugning först, annars kommer inte dina vänner bli insläppta här” av en person som säger sig älska en.
Jag vet allt detta och ändå hatar jag inte män, tvärtom. Jag har en far, en fantastisk man och söner som jag älskar över allt annat. Jag upplever inte mig som förtryckt i samhället i mitt vardagliga liv. Men jag kan se helheten, jag kan se världen bortom min absoluta närhet.
Skrämmande många personer kan inte det. De tror att deras uppfattning om världen är verkligheten, de kan inte skilja sina egna känslor och erfarenheter från fakta och det är nog där skon klämmer, tror jag. De vägrar se världen på något sätt än i sina egna glasögon och kan inte heller tänka långsiktigt. Det är de sortens personer som inte förstår faran med våra samhällsnormer.
De förstår inte varför ”batikhäxorna” bråkar om H&M:s barnklädessortiment (”man är väl fri att handla från vilken avdelning man vill?”), de begriper inte varför Lady Dahmer visar upp sig på social media med tofsar under armar eller blottade bilringar (”fokusera på riktiga orättvisor i samhället i stället för att bara provocera”) och de förstår inte varför småpojkar ska erbjudas alternativ till monstertrucks och låtsasgevär (”men han är ju pojke, det är väl inget fel med det”).
Man vägrar att se helheten. Man vägrar att se hur många bäckar små kan bidra till stora samhällsförändringar.
Sofia Ivemalm, lärarstudent och fyrabarnsmamma
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.