Det ställs orimliga krav på svenska regeringen
Debattörerna: Vi måste lära oss av coronakrisen
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2020-03-19
DEBATT. Under de senaste åren har forskningen om risker och samhällets hantering och förståelse av dessa tilltagit. Forskningen har, i likhet med samhällets riskhantering, ofta skett inom traditionella discipliner såsom teknik, medicin, ekonomi och miljö på sätt som inte alltid förmår fånga samhällsriskers komplexitet.
Den pågående coronapandemin en god illustration av samhällsriskers komplexitet och hur svårt det är för demokratiska stater att hantera samhällsrisker i befintliga strukturer.
Den pågående krisen drabbar individer över hela världen och det är de mest utsatta människorna som riskerar att drabbas allra hårdast. Konsekvenser för företag visar sig alltmer både utifrån inbyggda risker i leverenskedjor, arbetstagare som inte kan arbeta och att konsumtionen av vissa typer av varor avtar.
I det samhälleliga nätverket är dessa aspekter i sin tur kopplade till de finansiella marknaderna. På dessa marknader materialiserar sig risk mest tydligt och relationen mellan upplevt hot, sårbarhet och förmåga ger utfall i realtid och spär på komplexiteten och konsekvenserna.
Följaktligen är dagens samhällsrisker och efterföljande kriser sammansatta fenomen som består av en interaktion mellan hot, sårbarhet och förmågor på individ-, organisations- och samhällsnivå.
Hur vi organiserar och bygger våra liv och vårt samhälle avgör vår sårbarhet för olika hot. Samhällets sårbarhet är nära kopplat till förmågan att motverka, hantera och relatera till olika hot.
Utifrån denna dynamik anser vi att samhällelig riskhantering bör präglas av att flera olika forskningsområden och samhällsperspektiv sammanvägs.
Vad gäller samhällets hantering anser vi att det så här i ”pandemins öga” vore osolidariskt och orättvist att kritisera enskilda aktörer, deras val och beslut, detta får framtida utvärderingar bedöma.
Samtidigt är det alltför tydligt att samhällets hantering av samhällsrisker behöver förflyttas från traditionella sektorbaserade stuprör till integrerade nätverk. Utifrån nuvarande fragmenterade system ställs orimliga krav på regeringen att balansera riskanalyser från globala organ, myndigheter, företag, regioner och kommuner.
Samtidigt blir trycket mycket stort på företag, kommuner, myndigheter, skolor, mm att ta fullt ansvar för riskanalys och riskhantering inom sina verksamhetsområden. Detta kan leda till en systemtröghet som i lägen som det vi nu befinner oss i kan vara förödande.
Skapandet av Centrum för forskning om samhällsrisker vid Karlstads universitet var ett resultat av att vi insåg att våra befintliga disciplinära forskningsansatser var otillräckliga utifrån den komplexa samhälleliga riskbilden som vi nu står inför.
Vi hoppas att staten gör samma bedömning och inser att coronapandemin är ett exempel på händelser som kommer bli allt vanligare i vår globala värld.
Även om det är omöjligt att veta vad nästa stora samhällskris kommer vara eller när den kommer att inträffa, kan vi med säkerhet veta att coronapandemin inte är den sista.
Innan nästa stora samhällsrisk kommer behöver Sverige ha lärt sig av denna pandemi. Man behöver ha anpassat och matchat riskhanteringsstrukturen utifrån dagens alltmer komplexa verkligen och inte organisera sig utifrån en förhoppning om avgränsade risker, inom avgränsade områden och inom avgränsade tidsperioder.
Finn Nilson, docent i riskhantering och föreståndare för Centrum för forskning om samhällsrisker, Karlstads universitet
Mikael Granberg, professor i statsvetenskap och föreståndare för Centrum för forskning om samhällsrisker, Karlstads universitet
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.