ÅSIKT

Mer resurser löser inte alla problem, politiker

Debattören: Systematisk bekämpning av byråkrati och nya, onödiga chefer är ofta viktigare än extra miljarder

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: GETTY
Politiker vill inte göra sig till ovän med ledningar eller anställda. I stället slutar ökade resurser i mer byråkrati, varumärkesaktiviteter och annat som inte förbättrar verksamheten, skriver Mats Alvesson.
DEBATT

DEBATT. Nu är valet överståndet och vi kan fundera på partiernas olika bud och överbud i syfte att locka väljare och kanske lösa problem.

Det är lätt att hålla med om att skolan, sjukvården, polisen, försvaret med flera verksamheter behöver stora förstärkningar. Det är också lätt att i en politisk debatt utlova många miljarder så fort något område som oroar väljarna förs på tal.  

Mindre lätt är att hävda att resurserna i sig ofta är mindre viktiga än ett förnuftigt användande av desamma. Många områden lider mindre av resursbrist än av ineffektivitet.

Ibland verkar det nästan som att en illa fungerande verksamhet ska belönas i form av mer resurser och högre löner.

En gång i tiden myntade den socialdemokratiske politikern Gustaf Möller uttrycket: ”Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket”. I dag är nog många med ansvar för offentlig verksamhet i stöldbranschen.

Det är svårt få effektivitet i offentlig sektor. Trycket på att sköta verksamheten väl är begränsat. Påtagliga konsekvenser av svaga prestationer saknas.

Det är närmast fritt fram för polisverksamhet med låg uppklarning av brott, skolor som misslyckas, högskolor som accepterar studenter som ägnar ringa tid åt studierna, socialtjänst som ägnar sig mest åt dokumentation och en försvarsmakt bättre karriärmöjligheter än försvar. (Försvarsmakten har 24 artilleripjäser men 43 generaler och amiraler.)

Politiker vill inte göra sig till ovän med ledningar eller anställda genom att kräva skärpning. I stället bejakar sittande regering att mycket resurser läggs på ökad byråkrati, varumärkesaktiviteter och annat som gör att folk hålls sysselsatta på bekväma sätt och kan sprida positiva, men missvisande bilder av verksamheten.

Det är ingen slump att Polismyndigheten har 200 personer i centrala kommunikationsavdelningen. ”Rätt bild” ska spridas. Högskolor befordras till universitet och en hel del pengar går ut på att ge verksamheter som sällan når någon högre akademisk nivå en fernissa av det senare. Forskarmiljarder rullar och få med insyn i branschen betvivlar slöseriet.

Självklart behövs ibland mer resurser men ofta leder mer resurser bara till sämre resursutnyttjande.

År 2010 hade Sverige fler poliser än tidigare år men färre uppklarade brott. Det är ofta frestande att lägga mer resurser på olika ”förbättrings-” och statusökningsprojekt än på något som reellt förbättrar verksamheten.

När antalet kvalitets-, kommunikations-, jämställdhets- och mångfaldsexperter, konsulter, hr-folk, utvecklingsstrategier, chefsförbättrare, jurister och chefer ökar tar de inte bara en allt större del av kakan utan tenderar också att sätta igång en mängd projekt och aktiviteter som ökar mängden möten, blankettifyllande, planering, visions- och värdegrundsövningar och annat pseudo-arbete och minskar det produktiva arbetet.

Som någon skämtare har uttryckt det: ”Endast en dåre fruktar inte en stabsperson med gott om tid.”

Att byråkrati och överbyggnadsarbete ökar är en klassiker. I granskningssamhället prioriteras att ha formalia och skyltfönsteraktiviteter i ordning så att allt ser bra ut så att tillsynsmyndigheter och massmedia blir nöjda.

När jag i förtroende pratar med sjukvårds- och skolfolk menar de flesta att bristande resurser inte är problemet. Resurser finns på de flesta områden. Vad som behövs är en reduktion av alla de onödiga påfund och acceptans för resursslöseri. De flesta offentliga organisationer skulle kunna leverera betydligt bättre inom existerande ekonomiska ramar.

En överläkare beskrev sin egen organisation som ”marinerad i idioti”. Systematisk dumhetsbekämpning vore värd mer än miljarder extra många fall.

Men det blir lite för krångligt att förklara i politiska debatter där snabba men kanske inte så förnuftiga besked hela tiden ska levereras. ”Vi vill satsa X miljarder på …” är formeln. Ofta är det en formel för förslösning. Gustaf Möller vänder sig i sin grav.


Mats Alvesson, organisationsforskare vid Lunds universitet. Han har bland annat publicerat ”Tomhetens triumf” (Atlas) och ”Dumhetsparadoxen. Den funktionella dumhetens fördelar och fallgropar” (Fri Tanke, med André Spicer)


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Så här skriver du en debattartikel 00:33
ARTIKELN HANDLAR OM