Hälsobranschen är sjuk – nu krävs en omstart
Träningsprofilen: Gymmet är en plats för utanförskap, mental ohälsa och snedvridna kroppsideal
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2023-11-16
DEBATT. Sverige är en av Europas främsta nationer inom motion och hälsa. Vi älskar att prata pulszoner, macrofördelning och de nyinköpta lyocellplaggens effektivitet. Men på andra sidan fasaden, bakom alla endorfinstinna bro-fists och smickrande kommentarer, bor en annan verklighet.
En plats med utanförskap, mental ohälsa, snedvridna kroppsideal och utnyttjad ung arbetskraft.
Här kretsar vardagen inte längre runt slimmad midja och väldefinierade triceps – utan kring priset för tillhörighet och drömmen om att räcka till, precis som en är.
Sjukdomsförloppet som förgiftar hälso- och träningsbranschen skiljer sig mot andra åkommor och virusinfektioner.
Här finns ingen Clark Kent-epidemiolog som kan lugna, inga pressmeddelanden som kan varna eller bromsande insatser som kan mildra. Här, strax bakom skogränsens slut, finns bara två dörrar:
Antingen anpassar du dig efter träningsindustrins normer, värderingar och elitistiska ideal – eller så säger du ja till en tillvaro fylld med brännande gliringar kring kroppskomposition, styrkekapacitet och arbetsmoral.
En vattendelare som inte sällan skapar utanförskap.
I en bransch där receptionistens utseende, pt:ns fysik och gruppträningsinstruktörens energi inte sällan trumfar tidigare erfarenhet och kompetens formas och berörs vi. Anställd som medlem.
Nyrekryterade tränare förväntas spendera majoriteten av sin vakna tid på plats. Antingen för att ringa personer som tidigare gästtränat i anläggningen, i hopp om att sälja pt-paket och medlemskap, eller för att höras, synas och finnas tillhands ifall någon skulle behöva ett coachande tips.
Ett jourarbete med noll till 100 kronor i timpenning.
Nyblivna medlemmar, som äntligen vågat ta klivet mot en mer aktiv vardag, hamnar längst ned på hierarkistegen och är därmed förpassade till utrustningen som inte redan är upptagen av andra, sedan längre tillbaka, medlemmar.
Något som i praktiken innebär att konditionsmaskinen du såg framemot att testa, benpressen som verkade så effektiv och hantlarna – åtminstone i spannet 1-99 kilo – är precis lika onåbara som en plats vid gymmets vattenhål, spegeln.
Problemen är inte nya, sanningen är att de funnits i årtionden. Det som däremot har tillkommit på senare år, som skapat betydligt vassare armbågar och ökad spridning, är samtidens förblindande framfart, såväl tekniskt som beteendemässigt: gymbranschens explosiva expansion och Tiktokgenerationens sneda ideal där alla ska ha magrutor.
Vi går vilse bland sociala mediers filterideal, indelas i fack och kategoriseras efter hur många kilon vi orkar pressa, kilometrar vi orkar springa och dietplaner vi orkar överleva. Det är inte hälsa. Hälsobranschen är sjuk.
Det här är ingen vetenskaplig sanning. Det är mitt vittnesmål från frontlinjen, efter 15 år i branschen. Min upplevelse av en hälsorörelse, för arbets- och identitetssökande, som kräver en omstart.
På sista raden handlar allt om att vakna upp med hälsan och sinnet i harmoni. Det är därför hög tid att ta bort alla trösklar, oskrivna regler och dumdristiga hierkinivåer, tillsammans. Det är dags att förverkliga drömmen om att räcka till, precis som en är.
Thomas Skoglund, träningsprofil och journalist
Häng med i debatten och kommentera artikeln – gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.