Fuska – och slipp bli utbränd

Jag tror inte det finns något land i världen där man klagar lika mycket som i Sverige. Landet är en nästan 200 mil lång klagomur. Ett jämmer ligger som ett ständigt brus i debatter och samtal.

Det är inte konstigt att debatten om Försäkringskassan genomsyras av misstro.

Är de sjuka verkligen sjuka? I detta hav av suckar, hur vet man när fisken gråter? Var slutar tårarna och var börjar havet?

Regeringen säger sig vilja komma åt gnällspikarna, slussa tillbaka dem till arbetsmarknaden. Oppositionen kritiserar de tidsbestämda sjukskrivningarna och menar att soldaterna man skickar tillbaka till gränsen inte är stridsdugliga.

Men båda är överens om att kostnaderna måste ner. Sverige har inte råd med så många sjukskriva.

Så det nya tuffa Sverige är här för att stanna. Tro inget annat.

Jag vet inte hur många svenskar som fuskar med sjukskrivningen.

Däremot är jag övertygad om att svenskar har en osund relation till arbete.

En omoralisk arbetsmoral.

Titta på det utmattade infanteriet. De utbrända.

Fotsoldater inom sjukvården, omsorgens kanonmat.

Högpresterande. Ambitiösa. Plikttrogna.

De som inte kan lyssna på kroppen, eftersom de har ett gallskrikande samvete.

Plikten framför allt! Arbetsmoralens sirensång. Så patriotiskt. Så idiotiskt.

Det är tragiskt att se människor tejpa fast den lutheranska maximen på magen och rusa mot en säker undergång.

Deras liv slås i spillror. Då kommer de till Försäkringskassan. De hoppas mottas som krigshjältar, som veteraner, sårade i pliktens tjänst. Men de får långfingret. De är inte hjältar, de betraktas som desertörer. Lata. Överkänsliga. Dåliga soldater. Tillbaka till skyttegravarna!

Det nya, tuffa Sverige.

Utvecklingen är en resa med fler skeppsbrutna än resenärer, skrev författaren Eduardo Galeano. Han skrev om Latinamerika, men det skulle kunnat handlat om den svenska utförsäkringsdebatten.

Om ett Sverige med tillväxtvindar i seglen, men med allt fler som köar för att gå på plankan. Hajmat i tillväxtens kölvatten.

Vänta er inte att någon ska lösa det här åt er. Tar ert eget ansvar.

Sverige har inte råd att ha er sjuka. Så sluta insjukna!

Inse att ni har dyrkat fel Gud, att ni har stridit under fel fana.

Ni måste förstå att vara duktig inte får kosta er livet.

Ni måste sluta beundra ert fullspäckade schema, glorifiera stressen, förbränna er energis reservtank för en lite större reskassa, för en trappinne till i karriären, för en extra ryggdunk.

Sluta tro på löntagarens förnedrande värdighet!

Den som säger att ni ska arbeta åtta timmar, få betalt för hälften men jobba för det dubbla. En kapitalistisk och protestantisk ekvation, som avgör vem som får kakan och hur man fördelar smulorna.

Har samhället inte råd att ha er sjuka? Pallar ni inte med jobbet?

Slappna av. Sitt av tiden. Förhala. Dagdröm. Delegera. Fuska. Överlev!

Sjukskriv den omoraliska arbetsmoralen!

Följ ämnen i artikeln