Ensamkommande får svenskar att byta färg
Debattören: Så här kommer de som stöttar de unga att rösta
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2018-09-03
DEBATT. Hur tänker de svenskar som stöttar och hjälper ensamkommande unga rösta den 9 september? Resultatet av en unik undersökning i slutna Facebookgrupper tyder på att alla partier utom två kommer att straffas för den politik som förts under de senaste åren.
Hösten 2015 var det många frivilliga som välkomnade människor som sökt sig till Sverige på flykt från våld och fattigdom i sönderfallande länder. Vanliga svenskar samlade in pengar och kläder, upplät sovplatser, bjöd på mat och fanns där för att lyssna och ge tröst.
När tidningen Fokus i slutet av den hösten delade ut sitt pris till Årets svensk var ”Volontären” den givna mottagaren. Men vad hände sedan? Vart tog den öppna, generösa och solidariska samhällsandan vägen?
Frågan ställdes häromveckan av Beatrice Fihn, generaldirektör för organisationen Ican som förra året mottog Nobels fredspris, när hon deltog i ett samtal arrangerat under musikfestivalen Way Out West.
Hennes samtalspartner, utrikesminister Margot Wallström, höll inte med om beskrivningen. Andan från 2015 har inte alls försvunnit, hävdade hon med eftertryck och framhöll alla människor som i dag engagerar sig för de många ensamkommande unga.
Den psykiska ohälsan är utbredd – Karolinska Institutet har konstaterat att självmordsfrekvensen i gruppen saknar globalt motstycke – men situationen skulle ha varit ännu svårare om det inte varit för att helt vanliga människor gör livsviktiga insatser för de unga ensamkommande.
”Det är de bästa människorna som gör det, därför att de är redo att ändra sina egna liv för att också välkomna de som har kommit.”
De människor Margot Wallström talade om fanns här 2015 och de finns här nu också – allt mer på tvärs mot politiska strömningar som talar för den restriktiva migrationspolitik som har gjort de unga ensamkommandes tillvaro till en kamp.
Så hur röstade ”de bästa människorna” 2014 och hur kommer de att rösta i år?
Frågorna ställdes i en enkät som under första halvan av augusti skickades ut till medlemmarna i några slutna Facebook-grupper för människor som på olika sätt stöttar ensamkommande unga; genom att på frivillig grund öppna upp sitt hem, stötta ekonomiskt eller göra en mer formell insats som gode män.
Svarsunderlaget – 462 personer – imponerar möjligen inte på någon opinionsanalytiker, men den minsta gemensamma nämnaren för dessa gruppers totalt cirka 10 000 medlemmar är inte stor aktivitet i sociala medier utan engagemanget för de ensamkommande unga.
Jag drar därför slutsatsen att fördelningen av svaren illustrerar en politisk förändring som är utbredd bland många fler än de som har besvarat enkäten.
Gruppen hade för fyra år sedan en klart rödgrön politisk profil – samtidigt som den också var helt genomsnittlig i sitt stöd till Liberalerna, Centern och Kristdemokraterna.
Två partier favoriserades av ”de bästa”: Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Två partier var påtagligt mindre populära jämfört med hos väljarna i stort: Socialdemokraterna och Moderaterna. Och ett parti ratades i stort sett helt: Sverigedemokraterna.
Fyra år senare har partisympatierna från ”de bästa” omfördelats på ett dramatiskt sätt. I enkätens fritextsvar redovisas tydligt att många människor känner stor bitterhet och vrede över sin gamla partier, som de nu lämnar.
En person som går från S till V skriver så här i anslutning till sina enkätsvar: ”Jag känner bara ett djupt förakt för S och kommer aldrig mer att rösta på dom.”
”De offrar ungdomarna (mina elever) och vår framtid på ett tortyrliknande sätt genom att lova och sedan dra tillbaka”, skriver en annan som går från M till V.
Från M till V: ”Sverige dödar dessa ungdomar. Släcker deras hopp, tar i från dem deras liv. Långvarig psykisk tortyr är vad det handlar om. Och fysisk. Jag skäms över det land jag tidigare var stolt över. Ett land där socialdemokratin dog med Stefan Löfven.”
Från L till C: ”Året sedan vi blev frivilligt familjehem har öppnat mina ögon. Trodde det var omöjligt för ett land som Sverige att bete sig så här. Att det finns så stor rättsosäkerhet gör mig förtvivlad. Som att jag inte kan tro på det fastän det händer framför mina ögon med personer jag känner och börjat älska.”
Från KD till C: ”KD har gått i från de kristna grundvärderingarna.”
Bland de som engagerat sig för ensamkommande unga når Liberalerna och Kristdemokraterna nu knappt mätbara nivåer. Det tidigare jämförelsevis svaga stödet för Moderaterna har krympt ännu mer och partiet ser nu ut att inte få mer än någon procent av gruppens röster.
Centern, som är den ena tydliga vinnaren, stöds däremot av var femte person i gruppen, drygt 20 procent. Detta förklaras sannolikt av att partiet står bakom den så kallade gymnasielagen, som skulle ge några av de unga ensamkommande möjlighet till uppehållstillstånd men nu är lagd på is i väntan på Migrationsöverdomstolens besked om huruvida lagen kan tillämpas eller inte.
Enkätens andra vinnare är Vänstern som också står bakom gymnasielagen och som enda parti i riksdagen förordar allmän amnesti för de ensamkommande. Hela 52 procent av de som besvarat enkäten stöttar V.
Miljöpartiet sjunker tillbaka till ett stöd på 14 procent, vilket både är bättre än partiets faktiska resultat 2014 och det förväntade resultatet i höstens val. Samtidigt är det en tillbakagång med några procentenheter jämfört med 2014.
Men den största förloraren är Socialdemokraterna. Endast 5 procent av de människor som Margot Wallström beskriver som ”de bästa” tänker rösta på hennes parti.
Valresultatet den 9 september kommer att avgöra om S och andra partier med åtstramad flyktingpolitisk agenda även i fortsättningen anser sig ha råd att stöta bort den gruppen väljare.
En annan fråga är vad partierna på riksplanet har att lära av sina pragmatiska kolleger i kommunerna? Där är väljarflykten nämligen inte lika markant, visar enkätundersökningen.
Vänsterpartiet och Centern ser även här ut att bli de klara vinnarna. Men det sker inte på bekostnad av övriga partier till den grad att de tvingas se sig som nästintill utraderade.
Thord Eriksson, journalist och författare
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.