SD:s linje en katastrof för utsatta kommuner
Ardalan Shekarabi: Sverige är mer än bara Danderyd och Vellinge
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2018-08-12
DEBATT. Vi lever i ett fantastiskt land. Även om vårt land är avlångt och avstånden mellan oss ibland kan vara stora gör vår grundlag ingen skillnad. Alla medborgare, oavsett var i landet man bor, har samma rätt till service. Alla elever har samma rätt till kunskap, alla äldre har samma rätt till en trygg ålderdom och alla medborgare har samma rätt till polis, ambulans och brandkår som skapar trygghet.
Men kommunernas förutsättningar att leva upp till detta ser väldigt olika ut. Storlek på kommuner och avstånden inom kommunerna varierar. Vissa kommuner har en äldre befolkning, andra en yngre. För att kompensera för dessa strukturella skillnader mellan kommunerna finns ett kommunalt utjämningssystem.
Trots politiska skiljaktigheter och skiftande majoriteter har det rått stor enighet om denna princip bland partierna i Sveriges riksdag. På senare år har dock Sverigedemokraterna allt oftare valt att kritisera det kommunala utjämningssystemet.
Flera av Sverigedemokraternas riksdagsledamöter menar att systemet flyttar alldeles för mycket resurser från välmående kommuner som Danderyd, Lidingö och Vellinge till mer utsatta kommuner som Ragunda, Torsby och Hultsfred. Markus Wiechel, riksdagsledamot för SD, beskriver det som att ”välmående kommuner straffas för sin goda ekonomiska utveckling”.
Längst går SD:s tidigare ekonomiskpolitiska talesperson, riksdagsledamoten Sven-Olof Sällström, som helt enkelt föreslår ett tak där inga kommuner ska kunna få mer än 10 procent av sina skatteintäkter i omfördelning från utjämningssystemet.
Enligt riksdagens utredningstjänst är det i dag fler än 180 kommuner vars ersättningar från utjämningssystemet motsvarar mer än 20 procent av deras skatteintäkter. För 42 kommuner i Sverige motsvarar ersättningarna över 40 procent av skatteintäkterna.
För dessa kommuner skulle Sverigedemokraternas politik innebära en smärre katastrof. För att få den kommunala ekonomin att gå runt skulle de drabbade kommunerna tvingas göra historiskt stora neddragningar på välfärden.
Även myndighetsutövning och räddningstjänst skulle vara i fara. I de mest utsatta glesbygdskommunerna skulle det röra sig om nedskärningar på upp till 30 procent av verksamheten. Kommunerna skulle då tvingas bryta mot stora delar av svensk lagstiftning såsom skollagen och socialtjänstlagen. Det är självklart helt orealistiskt.
Skulle de drabbade kommunerna i stället höja skatten skulle även det innebära dramatiska förändringar. I en kommun som Emmaboda skulle det krävas en skattehöjning med motsvarande sex kronor för varje hundralapp, i Vansbro motsvarar bortfallet en skattehöjning på åtta kronor och i Dorotea tio kronor. Även detta scenario saknar verklighetsförankring, särskilt som de värst drabbade kommunerna redan i dag har några av Sveriges högsta kommunalskatter.
Sverigedemokraterna pratar gärna om villkoren för landsbygden, men ser man till hur de agerar i riksdagen är det snarast de rikaste kommunernas intressen man företräder.
Den nionde september är det val. Det kommunala utjämningssystemet är en förutsättning för en likvärdig välfärd i hela landet och det skulle få allvarliga konsekvenser om SD fick som de ville.
Vi Socialdemokrater vill bygga ett starkare och tryggare samhälle i hela vårt land och då behöver vi hjälpas åt.
Ardalan Shekarabi, civilminister och ledamot av Socialdemokraternas verkställande utskott (S)
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.