Se upp – nu attackeras kvinnornas frihet igen
Debattörerna: Trots 100 år av kvinnlig rösträtt måste kampen fortsätta
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2018-12-17
DEBATT. Den 17 december 1918 beslutade Sveriges riksdag att kvinnor skulle få rösta i kommunvalet. Beslutet var en stor seger för alla kvinnor som förenats i kampen för sina politiska rättigheter. Låt oss fira hundraårsdagen av kvinnors rösträtt genom att hylla det breda systerskapet och stå emot de andra krafter som än idag försöker hindra kvinnors organisering.
Den svenska kampen för kvinnors rösträtt fördes länge i motvind. I början av 1900-talet gjorde makthavare och män i gemen allt för att stoppa borgerliga kvinnor från att alliera sig med arbetarklassens kvinnor och vice versa. Det dröjde det fram till 1918 innan riksdagen beslutade att ge kvinnor rösträtt i kommunvalet och till 1919 innan allmän och lika rösträtt infördes.
Erfarenheterna ekar bekant för den andra vågens feministiska framryckningar under 1960- och 1970-talen. Då fick kvinnor höra att slaget skulle stå klass mot klass, inte kön mot kön. I kampen för särbeskattning slogs en kil in mellan hemmafruar och yrkesarbetande kvinnor.
De konservativa och patriarkala krafter som ville behålla särbeskattningen behövde inte ta strid själva utan kunde nöja sig med att ge understöd till den inbyggda konfliktlinjen och skrocka om att kvinnor minsann inte kunde samarbeta.
Efter 100 år av kvinnokamp vet vi att de hade fel. Kvinnor kan visst samarbeta – omgivningens motstånd och alla våra olikheter till trots. I gruppen kvinnor finns en kollektiv erfarenhet av att vara underordnad män oavsett klass, ursprung, ålder och andra egenskaper.
Här ryms till exempel erfarenheter av att tjäna mindre än män, av att bära ett större ansvar för hem- och familj och av att utsättas för mäns sexuella trakasserier och våld.
Viljan att bryta denna underordning är grunden för kvinnors gemensamma strävan mot en annan samhällsordning.
I Sverige föreslår Sverigedemokraterna i sin budgetmotion för 2019 att allt stöd till kvinnors organisering ska dras in
Patriarkatet avskyr det breda systerskapet mer än något annat eftersom det på allvar hotar mäns makt. Därför görs allt att förhindra kvinnors sammanslutning.
Antingen genom ett direkt isärhållande av kvinnor, det vill säga genom att kvinnor har hållits hemma eller genom att deras möten och organisationer har bakbundits. Men också indirekt genom att konsekvent understryka andra grupptillhörigheter. Det skedde i början av 1900-talet, under
1960- och 70-talen och än idag.
Nationalistiska och konservativa partier som vinner mark runt om i världen har utsett kvinnorörelsen till en av sina huvudfiender. I Viktor Orbans Ungern tystas kvinnoorganisationer och andra kritiska röster genom regler och lagstiftning. I Sverige föreslår Sverigedemokraterna i sin budgetmotion för 2019 att allt stöd till kvinnors organisering ska dras in.
Vi måste försvara gamla segrar som rätten till abort, särbeskattning och friheten att organisera sig
Samtidigt finns en trend från vänster att fokusera på olikheter mellan kvinnor. Att i alla lägen dela in kvinnor i andra beståndsdelar än kön och upplysa oss om att andra förtryck, former av diskriminering och intressen är viktigare än underordningen av vårt kön är också ett sätt att motverka det breda systerskapet.
Vi menar att det är hög tid att kvinnor med olika bakgrund, åsikter och erfarenheter kommer samman och för att möta dagens backlash mot kvinnors rättigheter.
Vi måste försvara gamla segrar som rätten till abort, särbeskattning och friheten att organisera sig. Men vi måste också hitta nya, genomgripande reformer som tvingar samhället i en progressiv, hållbar och jämställd riktning.
Låt oss fira 100-årsdagen av kvinnors rösträtt genom att visa bred solidaritet kvinnor emellan.
Anna Giotas Sandquist, ordförande, Sveriges Kvinnolobby
Clara Berglund, generalsekreterare, Sveriges Kvinnolobby