Jo, demokratin måste tåla även näthatarna
Debattörerna: Vår yttrandefrihet får inte styras av Google och Facebooks godtycke
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2018-03-23
DEBATT. Just nu pågår en vildsint debatt om Googles ansvar över vad som publiceras på deras plattformar. Efter påtryckningar från flera ledande politiker har det högerextrema nätverket Granskning Sveriges kanal stängts ner. En liknande diskussion förs i Storbritannien, där Facebook nu har stängt ner den antimuslimska organisationen Britain Firsts konto.
Det här är ett ämne som rymmer flera svåra frågor av närmast existentiell karaktär för den liberala demokratin.
Rent kriminella handlingar ska givetvis lagföras, men att avfärda yttrandefrihetsaspekten med argument av typen ”Google är ett privat företag och de kan själva bestämma vilken information som får spridas genom deras tjänster” är att trivialisera saken.
Google och Facebook har i stort sett skaffat sig informationsmonopol på internet vilket i praktiken innebär att vår yttrandefrihet är avhängigt godtycket hos några få privata aktörer. Det är ett faktum som lika gärna hade kunnat vara en premiss för en skräckinjagande dystopi.
Mot den bakgrunden är det ärligt talat ganska olustigt att Google väljer att inte publicera vissa åsiktsyttringar. Att det dessutom sker efter påtryckningar av ledande svenska politiker är direkt stötande. Googles unika ställning bör genera en diskussion om vilken skyldighet de har att låta ordet vara fritt, inte vilken skyldighet de har att begränsa informationsflödet.
Att etablera en praxis där Google ges carte blanche att rensa bort vad som för tillfället uppfattas som misshagliga yttringar är att öppna upp för en mycket farlig väg. Det är inte svårt att föreställa sig en analogi då svenska politiker – kanske framtida regeringsföreträdare från Sverigedemokraterna – kräver av Google att stänga ner våra egna plattformar med en luddig hänvisning till att vi sprider hat.
Den senaste tidens diskussion om propaganda och hat på nätet har präglats av ett häpnadsväckande ensidigt tänkande från oss som försvarar den liberala demokratins värderingar.
”Det är otroligt allvarligt att den här typen av hat och antisemitism kan spridas på det här sättet”, sa Christina Höj Larsson, antirasistisk talesperson för Vänsterpartiet, med anledning av att Granskning Sverige tilläts finnas kvar på Youtube. ”Den här typen av hat kan aldrig accepteras”, sa Miljöpartiets talesperson i kultur- och mediepolitik Niclas Malmberg.
Skulle yttrandefriheten inte omfatta rätten att hata? Det är som att ledande politiker i sin iver att bekämpa näthat och fejkade nyheter har glömt bort alldeles grundläggande demokratiska principer.
Yttrandefriheten är inte bara en rättighet för den som uttrycker en åsikt. Den omfattar också åhörarens rätt att lyssna.
Säga vad man vill om Granskning Sverige, och tro oss, ingen tycker sämre om dem än vi, men de har fått oss att tänka på saker som vi förmodligen annars inte hade tänkt på. Är alla människor lika mycket värda? Varför är rasidéer förkastliga? Är mina åsikter förankrade i en välgrundad uppfattning eller bara ett resultat av vad jag alltid har fått höra?
Endast när vi konfronteras med avvikande åsikter utmanar vi våra egna invanda föreställningar. Detta är inte farligt – tvärtom. Det ger vår egen världsåskådning lite klarare konturer. På det viset blir vi rustade att försvara våra principer och ta debatten mot totalitära krafter. Det är därför vi måste förkasta dåliga idéer om och om igen.
Vår rätt att lyssna är alldeles för viktig för att lägga i händerna på några enskilda aktörer.
Christopher Gummesson och Magnus Esser Bengtsson, medarbetare på den antirasistiska organisationen "Inte rasist, men"
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.