ÅSIKT

Vi har blivit Europas mest sårbara land

Johan Rockström: Sverige är långt ifrån självförsörjande – nu måste krafttag tas

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: Zoran Zeremski, Lars Pehrson
Nu behövs en planetär sanningskommission som ställer mänskligheten och oss själva, som ansvarsfulla vuxna medborgare i Sverige, till svars för de risker vi utsätter vårt land och kommande generationer för, skriver debattören.
DEBATT

DEBATT. Sverige befinner sig i ett sårbart läge. Ett läge som vi har försatts i av en ohållbar och instabil omvärld och som vi själva bidragit till att försätta oss i. Den värsta torkan och hettan i modern tid orsakar de värsta bränderna i mannaminne. Detta sker samtidigt som vi har en unikt låg livsmedelssäkerhet, svag försvarsförmåga och bräcklig beredskapskapacitet. Som vi upplevt denna sommar, är konsekvenserna omedelbara. Samtidigt utsätter vi Sverige för stora risker i framtiden.

Vad skall vi göra i detta läge? För att ta rätt beslut krävs mer än bara krismedvetande. Vi måste också inse och lära av våra misstag.

Nu behövs en planetär sanningskommission som ställer mänskligheten och oss själva, som ansvarsfulla vuxna medborgare i Sverige, till svars för de risker vi utsätter vårt land och kommande generationer för.

Bara så kan vi finna rätt och tillräckligt djupgående och effektiva lösningar.

Det första erkännandet som måste avkrävas, är ett det sedan 1990 inte finns någon ursäkt för passiviteten inför klimathotet. Det var då FN:s vetenskapliga klimatpanel släppte sin första rapport. Här har Sverige ett särskilt ansvar eftersom det var Professor Bert Bolin, med svenskt stöd, som etablerade panelen. Redan i sin första utvärderingsrapport visade IPCC att det med stor sannolikhet är vi människor som orsakar klimatförändringarna, och att fortsatt förbränning av kol, olja och naturgas, avskogning och utarmning av ekosystem, utsätter världen för globala risker.

Redan i sin andra rapport, 1995, drar IPCC slutsatsen att global uppvärmning förväntas leda till ökat antal extremt varma dagar. Sedan 1995 finns således inga ursäkter att inte agera. Det är snart 25 år sedan. Dessutom har vetenskapen generellt sätt underskattat riskerna. Effekterna av den globala uppvärmningen sker snabbare och är mer allvarliga än vad som förutsagts. Tjugofem år av passivitet utgör 25 år av social och ekonomisk skuld inför kommande generationer.

Vår livsstil har subventionerats av planeten då vi gratis tillåtits förstöra klimatet. Det finns således starka moraliska skäl att i dag investera (läs betala tillbaka) i fossil-fria lösningar.

Samtidigt värms Arktis dubbelt så snabbt som världen i övrigt, med allt snabbare isavsmältning som följd, vilket resulterat i en allvarlig försvagning av polarvirveln, ett stort lågtryckssystem som håller kall luft kvar i Arktis. Detta påverkar i sin tur jetströmmen, det vill säga luftströmmen ungefär elva kilometer upp i atmosfären som kontrollerar hur låg- och högtryck breder ut sig på våra breddgrader.

Jetströmmens alltmer ryckiga luftströmmar, har resulterat i vetenskapliga varningar om att vi riskerar exakt det vi nu upplever, nämligen att ett högtryck låser sig över ett visst område, i detta fall över Norden och delar av Europa.

Konsekvensen överlag blir med stor sannolikhet alltmer extrema väderkast, från iskalla vintrar till värmeböljor. Precis det vi börjat uppleva under de senaste fem åren.

Slutsatsen är tveklös och dramatisk. Redan vid 1 grads global uppvärmning drabbas människor och samhällen över hela världen, med stora sociala och ekonomiska kostnader som följd. Att tillåta uppvärmningen att fortsätta utgör en global katastrofal risk, och all kraft måste nu läggas på att nå en fossil-fri värld inom 30 år. Detta måste rimligen utgöra världens och därmed Sveriges överordnade ansvar och prioritet.

Men i Sverige har vi gjort fler misstag under de senaste 25 åren som knuffar oss närmare en potentiell "perfekt storm".

I princip samtidigt som professor Jim Hansen vittnar i den amerikanska kongressen 1988 om att vi är huvudorsak till global uppvärmning, så tar vi i Sverige beslutet att överge beredskapsmålet om 80 procent självförsörjning av mat. Detta var en säkerhetspolitisk doktrin som också bidrog till ett mera självständigt och starkare Sverige, i situationer av abrupta chocker, som torka och hetta, men även fluktuationer i världsmarknadspriser på mat.

I dag är vi Europas mest sårbara land. Vi producerar inte mer än 50 procent av den mat vi äter.

Strukturomvandlingar och knivskarp internationell konkurrens, har gjort att lantbruket blivit allt mer specialiserat och därmed sårbart. Från 1980 till i dag har en genomsnittlig djurbonde i Sverige gått från att ha mindre än 30 nötkreatur till att i dag ha närmare 90 djur. Grisproducenter har vuxit ännu snabbare, från i genomsnitt 80 till 800 slaktsvin och smågrisar. I dag, mitt i den stora foderbristen, skapar detta problem, eftersom så stora mängder grovfoder krävs varje dygn på stora, i det närmaste industriella lantbruk, att det är svårt att hitta flexibla och kollektiva lösningar, som hjälp från grannar och dylikt.

Forskning visar tydligt att social och ekologisk mångfald ger starkare samhällen och ekosystem. Sverige har rört sig i motsatt riktning.

Vi har således försatt oss själva och försatts i en djup sårbarhet, på grund av klimatförändringar och försvagning av livsmedelssäkerheten i landet. Detta sker samtidigt som vi lever i en alltmer turbulent och riskfylld värld, med terrorism, flyktingkriser och geopolitisk oro från odemokratiska regimer i vårt närområde. Detta inger stor oro, då sociala och ekologiska chocker, vart som helst i världen, kan samspela och resultera i kriser med återverkningar ända till Sverige, så som skedde under Arabiska våren och som sker i Syrien.

Förutom en sanningskommission finns det några uppenbara steg som bör övervägas av en ny regering efter valet i september:

  1. Återinför det nationella målet om 80 procent självförsörjning och investera i ett hållbart lantbruk med social och ekologisk mångfald.

  2. Inom ramen för den nya svenska klimatlagen, bör nu en vetenskaplig kommission omedelbart sättas upp för att uppdatera Sveriges utsläppsminskningsmål. Det finns starkt vetenskapligt stöd för att dagens mål – netto-noll utsläpp 2045, inte räcker.

  3. Den första svenska klimatanpassningsstrategin antogs våren 2018. Den behöver uppdateras med ett större fokus på hantering av risk för torka och vattenbrist. Årtionden av svenskt bistånd har hjälpt till att avvärja vattenbrist i utvecklingsländer. Denna erfarenhet bör tillvaratas för Sverige.

Den mänskligt orsakade global uppvärmningen har varit verklighet och sanning i flera årtionden. Passivitet och förnekelse har präglat politik, samhälle och näringsliv. Vi har fått många varningar genom åren, från glaciäravsmältningar i Kebnekaise till förstärkning av algblomningar i Östersjön.

Torkan, bränderna och värmen vi nu upplever kan tyvärr bli morgondagens normalläge. Krisen är dock här och nu. Det är dags att efter semestrarna rensa inkorgarna, och ta tag i det som är viktigast, att säkra en stabil planet för framtiden i Sverige.

Johan Rockström, professor Miljövetenskap Stockholms Universitet
Inkommande chef för Potsdam Institute for Climate Impact Research (PIK), Potsdam, Tyskland (15:e september 2018)


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Så här skriver du en debattartikel 00:33
ARTIKELN HANDLAR OM