Vi är för dumma för ”På spåret”

Karims: Vi har en massiv kunskapslucka

Malin och Alexander Karim.

Binära tal fanns inte på vår tid. I alla fall minns vi dem inte.

Vår mattekunskap är i nivå med ett litet barns, inser vi när 12-åringen vill ha hjälp med läxan.

– Binära tal!? mamman känner hur hennes hjärna krymper i realtid. 

– Jag tar mig en titt, säger pappan självsäkert och stirrar ner i matteboken i tio minuter. 

Han är stum. Glasartad blick. Till slut tittar han upp och säger tyst: 

– Jag har ingen aning.

Vi är i Los Angeles på jobbresa. Barnen ska hemskolas och med en iver något större än deras egon har de båda föräldrarna tagit sig an barnens skolarbete. Vi pratar med glöd kring vikingatiden och asa-tron. Om hur Oden…ja, blev Oden. Det görs experiment i NO och vi ritat vattenmolekyler som om det inte fanns någon morgondag. Hade vi haft en byggsats hade vi byggt de små jävlarna. Vi rabblar bergskedjor både fram- och baklänges. Läser Roald Dahl på engelska och skriver ner svåra ord. Vi är ambitiösa, vi är målmedvetna. Vi har fått ett förtroende av barnens lärare och vi ska förvalta de så väl att de erbjuder oss jobb när vi kommer tillbaka. Och ett pris på Svenska hjältar galan, minst! 

Och allt gick lysande. Ända tills konversation högst upp ägde rum. Vi hade, i all vår utlärningsiver, glömt bort att vi båda ligger på en åttaårings kunskap i matte. Binära tal fanns inte på vår tid. Och om de fanns så var vi lyckligt ovetande om deras existens. Det är såklart inte bra. Vi kan raljerande förminska mattens vikt i samhället nu när vi alla traskar omkring med en smartphone med miniräknare i fickan. Men det är såklart jätteviktigt. Och den massiva kunskapsluckan som gapar tom när det kommer till våra mattekunskaper är bara sorglig. Den drabbar oss hårt. Allt vi trodde om oss själva har vänts upp och ner. 

– Jag kommer aldrig kunna vara med i ”På spåret”, snyftar mamman och ignorerar det faktum att det finns många andra faktorer till varför det inte kommer att bli så. 

– Binära tal… Varför gör det så ont i huvudet? 

– Och om jag någon gång vill doktorera så kommer jag inte att kunna det! 

– Vad kul, vad ska du doktorera i? undrar pappan. 

– Skit i det, jag kommer ju aldrig få göra det ändå! Det är ju det jag säger! 

– En trögtänkt åldrande skådespelare. Det är vad jag är. Trög … 

– Men hallå?! Ni har ju fått ett facit av läraren. Kan nu inte bara kolla så att jag har skrivit rätt i stället för att stå där och mumla? säger dottern som vid det här laget lagt ner pennan och greppat mobilen.

Föräldrarna tittar på varandra genom dumma, tårdränkta ögon. 

– Facit? säger pappan. Har vi fått ett facit? Jag har inte sett ett sånt sen jag snodde ett från matteläraren i sjuan.

Snabbt rasslar de igenom den tunna boken som innehåller lösningen på all matte i världen. Med nöd och näppe hittar svaren på dotterns frågor. Det visar sig att även facit är lite för svårt för dem att läsa. Dotterns svar var i alla fall vara rätt. Men hur hon kom fram till de rätta svaren kommer ingen av föräldrarna någonsin kunna förklara. Till denna dag vet de inte vad binära tal är. Trots Google, långdragna förklaringar från den 12-åriga dottern och facit. De kommer aldrig att doktorera, aldrig vara med i ”På spåret” och de kommer aldrig, aldrig att få pris på Svenska hjältar-galan. 


  Prenumerera på Familys nyhetsbrev

Aftonbladet Family har skapat ett nyhetsbrev med erbjudanden, veckans snackisar och bästa krönikor. Klicka här för att få del av detta kostnadsfritt varje tisdag!

ANNONS

Populära produkter för den lilla:

I samarbete med

Prisjakt.nu