Vems jobb är viktigast – grälens tid är nu
Jag vill aldrig mer ha frågan ”Vad ska vi äta ikväll?”.
Ändå ställer han den, trots att han vet hur det slutar: Med bråket om vem som gör mest – egentligen.
Semestern är slut och nystarternas tid är här.
Som jag har längtat efter säsongen för vems jobb som egentligen viktigast-grälen.
"Vem lämnar? Okej, då får du hämta men förskolan stänger tidigt. Handlar du på vägen hem? Nähä? Jaha, du ska bort ikväll? Har du sett att det är planeringsdag på måndag, jag kan INTE vara hemma då. Men hur är det möjligt att det är hockeyträning 11.30? Är det ingen som jobbar???”
Vad är meningen att ha semester när det enda den gör är att lyfta på locket till ett annat liv: Det kravlösa. När du precis börjar ha kvar kakan och äta den rycks den ur handen. Slutsvullat.
Nu är jag i stället en vuxen person som måste anpassa mig efter alla andra. Min man och jag frågar i kör: Kan jag åka iväg en sväng, är det okej om jag, skulle du kunna? Vi anpassar oss efter barnen och varandra och kippar efter luft, efter tiden som bara går.
Njut när barnen är små. Men av vad då?
Av att alltid vara på väg?
Mina barn mår bra av rutiner, att rastas, att röra sig.
Det är ju jag som inte klarar av. Det är jag som bara vill fortsätta vara, konturlöst, ledigt.
Dessutom vibrerar en känsla i kroppen, kanske framför allt hjärtat för det är där det liksom knyter sig, att jag aldrig mer vill få frågan: Vad ska vi äta ikväll?
Jag har aldrig haft ett svar men kommer skjuta ner alla förslag.
Ändå envisas han med att ställa den, trots att han vet hur det slutar: Med bråket om vem som gör mest – egentligen. Jag (som lagar all mat, städar, köper presenter till förskolepedagoger, pyntar hemma) tycker att jag drar det tyngsta lasset, och min man (som kliver upp före sju varje lördag för att köra barn till träningar, tvättar, alltid källsorterar, ser till så att räkningar är betalda) tycker att hans insats med råge är likvärdig min, eller kanske till och med att han gör mer. Tonen han har när han erbjuder sig att byta uppgifter avslöjar att han ser sig själv som något sorts kraftverk som håller familjen flytande.
En diskussion ingen vinner men vår favorit.
Hur gör ni andra?
Jag är vilsen, väntar på råd, googlar middag på femton minuter under tiden.
