Finns inget negativt med indragen skolfotografering
Jag har aldrig beställt en enda skolkatalog till mina barn, så kanske är det mitt dåliga samvete som tar ut sin rätt i dessa syrligheter.
Nu har jag suttit och tänkt på det här i minst två minuter. Två minuter och ett liv.
Och hur jag än försöker så kan jag inte komma på en enda negativ effekt av indragna skolfotograferingar.
Skolfotograferingar, skolkataloger, har historiskt sett haft två huvudsyften.
- Ett sätt för unga människor att peka ut vem som är snyggast i stan. Kring detta brukar det råda en kuslig konsensus. Med åren delar klasserna och åsikterna sig. Snyggast i skolkatalogen brukar stanna vid just snyggast i skolkatalogen.
- Ett sätt för sluga poliser i halvbra kriminalserier att söka igenom offrets flickrum, slå upp en sida och inse att ”Mördaren och offret gick i samma klass!” Fallet löst.
Sociala medier och dagens DNA-teknik har nu konkurrerat ut dessa två redan ganska magra argument. Det var många år sedan jag körde förbi barnens förskola och drog en stressad hårborste genom frisset på en treåring som redan hade minestronesoppa över hela bröstet.
Sen kommer mellan- och högstadiet.
Alla minns dagen då det skulle fotograferas. Skulle man få till det? Man hade bara en chans, och knappt det. Blundade man så fick man vänta till nästa år.
Och om hela klassen var på tårna, upphetsade och stimmiga, så tyngdes det snart ner av fotografens lynne så snart denne klev in i rummet. För min erfarenhet är: ingen har någonsin hatat sitt jobb mer. En sådan aura av ”kan vi bara ta bildjäveln någon gång” saknar motstycke i fotografiets historia. Man fick alltid känslan av att han hellre skulle föreviga schakaler i Serengeti, naturmotiv i motljus, krigsscener, historiska händelser. Istället stod han framför trettio ungar som inte lyssnade, i en lokal som luktade tisdagens skinksås. Inte undra på att han kändes en smula torr i sinnet.
Jag har aldrig beställt en enda skolkatalog till mina barn, så kanske är det mitt dåliga samvete som tar ut sin rätt i dessa syrligheter.
Mina barn kommer aldrig kunna plocka fram ett häftat dokument över sitt förflutna.
Men det löser sig.
Internet lider inte direkt brist på bilder som visar hur vi såg ut när vi var yngre än vi är nu.
Prenumerera på Familys nyhetsbrev
Vill du få ännu fler artiklar och erbjudanden från Aftonbladet Family? Klicka här för att prenumerera på vårt nyhetsbrev med artiklar, poddar och mycket mer!
