Svenska kvinnor mest bensköra i världen

Mary Mårtensson

helskärm

Svenska kvinnor vittrar sönder när de blir gamla.
Benskörhet är en av våra stora – men dolda – folksjukdomar.

– Oftast upptäcker man inte att man har benskörhet förrän man får sin fraktur, säger Mattias Lorentzon, professor i geriatrik.

Många äldre, främst kvinnor, är bensköra utan att veta om det. Kvinnors skelett byggs framför allt upp under de första 20 levnadsåren. Hos män fortsätter uppbyggnaden ytterligare några år och de får oftast högre bentäthet än kvinnor. De flesta behåller sedan i stort sett sin benmassa upp till 50 års ålder.

I samband med kvinnans klimakterium minskar sedan mängden kvinnligt könshormon, östrogen, i kroppen, vilket ökar nedbrytningen av ben. Efter 50 års ålder börjar kvinnor förlora stora mängder benmassa och bentätheten minskar som mest de tio första åren efter klimakteriet.

Tappar efter menopausen

Därefter avtar processen något och bentätheten minskar sedan med en till två procent per år.

– Alla tappar bentäthet. Men speciellt efter menopausen tappar kvinnor väldigt mycket och det sker en accelererad benförlust, säger Mattias Lorentzon, professor i geriatrik vid Sahlgrenska akademin och överläkare i geriatrik vid Sahlgrenska universitetssjukhuset samt Mölndals sjukhus.

Benskörhet – osteoporos – orsakar varje år mellan 70 000 och 80 000 benbrott i Sverige. Majoriteten – två tredjedelar – av dem som drabbas är kvinnor. Männen är överlag äldre och sjukare när de drabbas.

Svenska kvinnor toppar listan och är mest bensköra i hela världen. I 70-årsåldern är drygt var tredje kvinna och var sjätte man i Sverige benskör.

Vårdrutiner saknas

Benskörhet orsakar, förutom lidande, enorma kostnader för sjukvården och för olika samhällsinsatser.

Mattias Lorentzon anser att sjukdomen behöver lyftas fram och menar att det är en av de mest förbisedda inom sjukvården. Han påtalar att sjukvården ofta saknar rutiner för att utreda dem som hamnar på sjukhus med benbrott, för benskörhet. Dessa patienter blir då utan medicinsk behandling mot sjukdomen.

– Oftast upptäcker man inte att man har benskörhet förrän man får sin fraktur och därför kan det vara bra med förebyggande åtgärder som gör att man inte drabbas av benbrott, säger Mattias Lorentzon.

Han berättar att sjukvården i Göteborg, där han själv är verksam, har infört rutiner så att alla över 50 års ålder som bryter sig erbjuds utredning för att mäta bentätheten och kontrollera riskfaktorer för benskörhet.

De med hög risk kan få läkemedel och fallprevention.

– Det finns väldigt effektiva mediciner som man kan ge dem som redan har sjukdomen. Av dem som är äldre och har frakturer på ryggkota och höft behöver nästan alla medicinsk behandling. Yngre som brutit en arm kan avvakta, säger Mattias Lorentzon.

Generna styr

Målet med läkemedelsbehandling är att minska risken för benbrott. Det finns läkemedel som minskar nedbrytningen av ben, läkemedel som stimulerar uppbyggnaden av ben och behandling för att bilda ett normalt ben (kalcium och D-vitamin).

Medicinerna minskar risken för kotfrakturer med 70 procent och för höftfrakturer med 40 procent.

– De här medicinerna ska man ge till dem som redan har sjukdomen. Det vi saknar idag är förebyggande behandling så att man inte får benskörhet, säger Mattias Lorentzon.

Han hoppas att försöken med probiotika ska leda till förbyggande behandling i framtiden.

Den största riskfaktorn för benskörhet bedöms vara det genetiska arvet. Kosten anses inte ha så väldigt stor betydelse, så länge man äter en allsidig kost som innehåller kalcium, som mejeriprodukter.

– Det är nog snarare genetiska faktorer som har betydelse och så att vi har blivit mer stillasittande. Man vet att bönder och de som jobbar fysiskt till vardags har lägre risk för benskörhet, säger Mattias Lorentzon.

Fakta: Det här är benskörhet

• Balansen mellan nedbrytning och uppbyggnad av benmassa i skelettet är rubbad, så att mer bryts ned än vad som återbildas.
• Skelettet är svagare och man har lättare att drabbas av benbrott.
• Symtom: Benbrott – vanligast i handlederna, höfterna, ryggkotorna eller överarmarna – samt kotkompressioner. Ryggraden kan ändra form så att man bli kutryggig och kortare. Om längden minskar med fem centimeter kan det vara ett symtom.
• Sjukdomen kan förebyggas med motion, bra och kalciumrik mat (exempelvis mejeriprodukter, broccoli, ärtor, bönor och spenat) och att inte röka. Vitamin D behövs för att tillgodogöra sig kalcium från skelettet.
• Målet med läkemedelsbehandling är att minska risken för benbrott.

RISKFAKTORER:

• Ärftliga faktorer. Risken ökar om man har nära släktingar som drabbats av benskörhet och benbrott.
• Rökning.
• Hög alkoholkonsumtion under lång tid.
• Vissa läkemedel, som kortison, vissa mot epilepsi och långvarig behandling med heparin.
• Att man rör på sig för lite.
• Sjukdomar som ledgångsreumatism, anorexi, glutenintolerans, sköldkörtelsjukdom.
• D-vitaminbrist