”Så gjorde vi!”
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-03-17
Tre testare, tre olika sätt – så blev de rökfria
Från 20 cigaretter per dag till noll.
Birgitta är inne på sitt sjunde år som rökfri.
Så blev hon fri från begäret.
Metod: Medicin
"Sista kvällen var förskräcklig – men det gick!"
Birgitta Davidsson Junestig, 68, pensionär, Solna
Började röka: Med kompisarna bakom en husknut när jag var 14–15 år. Jag kräktes och provade igen tills jag var fast.
Antal cigaretter/dag: 20.
Då rökte jag: Jämt ... sprang ut mellan varven på jobbet.
Antal misslyckade rökstopp: Ett på jobbet när vi fick nikotinplåster allihop, men det var inte så allvarligt. Jag rökte ju varje dag när jag kom hem.
Rökfri: I sju år.
– Jag hade hostat rätt kraftigt ett tag när företagsläkaren skickade mig på lungröntgen och den såg ju inte så kul ut ... ”Rökförbud!” var allt han sa när han såg bilderna. Han var väldigt bestämd så det var bara att acceptera. Han skrev ut Zyban åt mig. Jag tog en tablett varje morgon och kväll samtidigt som jag fortsatte röka som vanligt. Efter 20 dagar ungefär upphörde suget. Det var helt enkelt inte intressant med cigaretter längre så jag bestämde mig för att sluta.
– Sista kvällen var så förskräcklig så det var inte klokt. Att jag inte skulle ta den där morgonciggen nästa dag var så otänkbart, men det gick! Jag har inte ens tjuvrökt sen dess. Inte en enda. Sedan tjatade jag på min man, Björn, att sluta och det gick lika bra för honom. Han fick den andra medicinen, Champix.
Det var nog i sista stund. Båda två hade hunnit få rökarsjukan KOL som nu ligger latent i kroppen.
– Jag känner inte av den och den förvärras inte, men jag måste inhalera kortison både morgon och kväll. Förmodligen resten av livet.
Metod: sprej
"Suget försvann direkt"
Håkan Svensson, 35, personlig assistent, Ljungbyhed
Började röka: På fester när jag var 19 år.
Antal cigaretter/dag: 15–20.
Då rökte jag: Första direkt när jag vaknade och sista när jag la mig. Däremellan lite när som helst. Om jag såg någon som rökte på tv, till kaffet och mycket på jobbet förstås, där fem av sju var rökare.
Antal misslyckade rökstopp: Oj, det går inte att räkna. Har provat allt: nikotintuggummin, plåster, tabletter, Zyban, akupunktur ...
Rökfri: I sex veckor.
– Munsprejen är bäst hittills, även om jag inte nått hela vägen fram än. Fick en liten down-period då jag inte mådde så bra för ett tag sedan och då åkte ciggen fram igen. Men nu ska jag på igen. Jag vet ju att det här fungerar.
– En kompis till mig klarade det. Det var han som tipsade mig. Dagen efter gick jag till apoteket och köpte en sprej själv. Suget försvann direkt. En puff, sen la jag undan cigaretterna. Så fort rökkänslan kom tillbaka var det bara att spreja munnen igen. Första dagen tog jag fyra–fem puffar, sedan räckte det med några puffar i veckan. Det är helt klart värt att fortsätta.
– Jag har astma och kände direkt en skillnad när jag höll upp med rökningen. Behövde knappt någon medicin alls.
Metod: akupunktur
"Några nålstick tog bort suget"
Carina Mansnerus, 49, enhetschef inom kommunen, Stockholm
Började röka: För att det var tufft. Började smygröka redan i sexan.
Antal cigaretter/dag: Tio eller fler...
Då rökte jag: I princip hela tiden. På morgonen, i väntan på tunnelbanan, i samband med måltider, kaffepauser, när det var stressigt på jobbet och så fort man gick ut förstås.
Antal misslyckade rökstopp: Två ”riktiga”. Ena gången provade jag nikotintuggummin, andra nikotintabletter.
Rökfri: I 2,5 år.
– Jag satte upp datumet ett halvår i förväg, men bestämde mig bara för ett uppehåll. Det var psykologiskt viktigt att det inte var ett definitivt sluta-röka-beslut. Skulle jag misslyckas ville jag inte känna pressen från alla runt omkring.
– Jag gick då hos en naprapat för min axel och frågade om han trodde akupunktur skulle hjälpa mig sluta röka.
– Först fick jag gå dit tre kvällar efter varandra och fick totalt 90 nålar. Andra kvällen var jag jätteröksugen, men efter att ha ändrat nålsättningen försvann det. Tredje kvällen var jag rastlös i stället, men även det försvann. Tror det hjälpte att jag tränade ganska mycket.
– För att inte äventyra det hela lät jag bli att gå på krogen och sådant första tiden.
– Efter en månad var det dags för sista behandlingen. Då var suget redan borta och jag kände för första gången: ”Yes! Nu grejar jag det här”. Och det gjorde jag.
