Därför mobbar vi varandra

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-05-18

Över 350 000 svenskar blir mobbade på sina jobb

Stress, nedskärningar och osäker framtid ökar risken att bli mobbad.

Bara det senaste året har 350 000 svenskar känt sig trakasserade av sina arbetskamrater.

– Utrymmet för småprat har krympt och försvagat det sociala kitt som håller oss samman, säger beteendevetaren Barbro Östling.

Så här i orostider är vi som värst. Pressade av snäva marginaler irriterar vi oss på småsaker, klagar högljutt och orkar inte med något extra krångel. Att avlasta någon som ligger efter eller hjälpa en ny medarbetare till rätta finns inte på världskartan.

– Den ekonomiska krisen i kombination med högt arbetstempo skapar en grogrund för konflikter, menar Barbro Östling, organisationskonsult som löst konflikter på olika arbetsplatser i över 20 år.

Vi måste agera

I en ny bok, ”Personkonflikter på arbetsplatsen”, förklarar hon varför konflikter uppstår och hur vi bör agera. För agera måste vi. Annars riskerar konflikten att bli så djupt rotad att den resulterar i trakasserier.

I Arbetsmiljöverkets senaste undersökning uppger åtta procent av alla yrkesverksamma svenskar att de varit utsatta för personlig förföljelse, elaka ord eller handlingar från chefer eller arbetskamrater det senaste året.

Inte sällan mår den drabbade så dåligt att hon eller han sjukskriver sig eller blir förtidspensionerad.

Varje år slås 22 000 svenskar ut från arbetslivet på grund av konflikter som trappats upp till mobbning. En del går så långt

att de tar sitt liv.

Varför gör vi så här mot varandra?

– Vi känner inte varandra lika bra längre. Möten uteblir, fikaraster tas bort och vi har aldrig tid att växla några vänliga ord med varandra.

Tiden finns helt enkelt inte. Då försvagas det sociala kitt som gör oss toleranta och förstående om någon mår dåligt. I stället anklagar vi gärna personen, snackar skit och förpestar tillvaron rent allmänt.

Det låter hemskt. Menar du att alla är elaka?

– Nej, det handlar inte om att vara elak utan mänsklig. Vi reagerar så i pressade situationer. Vi söker syndabockar. Det är särskilt tydligt på arbetsplatser där man jobbar i team och är beroende av varandra. Till en början kanske det bara handlar om ett kantigt bemötande eller korthuggna svar. Med tiden övergår det i irriterade kommentarer bakom ryggen på personen: ”Om

hon bara gjorde sitt, skulle allt funka, suck...” vilket kan leda till att allt fler vänder den drabbade ryggen.

I tre av fyra fall handlar det om offentliga arbetsplatser som vård, skola och omsorg där empati borde vara ett ledord. Är inte det märkligt?

– Kanske, men där finns ett grupptänkande som gör det svårt att sticka ut. Särskilt inom vården finns en outtalad men stark norm som säger ”vi är en sammansvetsad grupp, vi tycker likadant och har alltid gjort likadant”. Nya idéer är inte alltid välkomna. Ännu mindre starka individer som ifrågasätter saker och ting.

Är det bättre på arbetsplatser med individuellt ansvar?

– Nej, där råder i stället inbördes konkurrens. Var och en står sig själv närmast. Man kanske till och med gynnas av att det går dåligt för kollegorna. På det stora hela är det naturligtvis förödande inte bara för arbetsklimatet utan för produktiviteten i stort. Tyvärr upptäcks sällan problemet innan det gått så långt.

Går det att upptäcka i ett tidigare skede?

– Ja, stämningen har ofta varit irriteraden längre tid. Det kan vara ilskna utbrott på småsaker som att pappret i skrivaren trasslar,

efterslängar eller sura kommentarer. Folk lyssnar dåligt på varandra och börjar klaga på yttre fysiska betingelser som att det är kvavt, det drar eller bullrar för mycket: ”Måste alla springa just här?!” Därifrån är steget inte långt till syndabocksletandet.

Vem blir syndabock?

– Vem som helst. Hänger du inte med i tempot, är skör eller på annat sätt utgör den svaga länken på en arbetsplats där alla är beroende av varandra är det lätt att bli utsatt. Vanligast tycks dock vara att starka, drivande och kompetenta personer blir trakasserade när de vill något mer med sitt jobb. Något utöver det man måste göra. De kanske har nya idéer om hur man kan jobba

och upplevs som hotfulla. Genom mobbning vill gruppen sänka personens självförtroende.

”Ta ner personen på jorden”. Att det skulle vara socialt isolerade, avvikande eller ensamma människor som mobbas är dock en myt.

Varför reagerar ingen?

– Övergreppen sker ofta på ett mycket sofistikerat sätt. Den drabbade kanske ”glöms bort” när övriga går på lunch eller information ska

förmedlas. Folk hälsar inte, samtalet i fikarummet kanske tystnar och folk reser sig när personen kommer: ”Åh, vad synd att du kommer nu när vi är klara …” Sprids dessutom rykten om personen, kan många tycka det är en märklig figur och tolka allt personen gör utifrån det. Hos en eldsjäl hittar man gärna brister som att personen är en dålig förälder eller allmänt osocial. Medan den noggranne kan anses för långsam eller töntig.

Men om någon mår så dåligt att de blir sjukskrivna måste det väl märkas?

– Nej, det är inte säkert. Många mobbade förnekar fenomenet för sig själva. Andra vill hålla skenet uppe och hittar på en rad andra anledningar till att de drar sig undan. De kanske känner skam och lägger skulden på sig själva. Stressymtom som trötthet, huvudvärk, sömn- och koncentrationssvårigheter skylls hellre på hög arbetsbelastning. Man har helt enkelt ”gått in i väggen”. De ser

ingen annan väg ut. Att söka nytt jobb tycks vara ett oöverstigligt hinder när självförtroendet är knäckt och man är rädd för dåliga referenser.

Hur kommer vi åt problemet?

– Löser konflikter då de uppstår. Chefen ska sätta ner foten och tala om att mobbning inte accepteras. Alla chefer har en lagstadgad skyldighet att ta tag i den här typen av problem. Är chefen själv inblandad blir det svårare. I många fall är det faktiskt en idé att lämna jobbet.

Skapa en dialog

Med tanke på hur svårt det är att stoppa mobbning som rullat igång är det bästa att jobba förebyggande. Inrätta mötesplatser där man kan lufta sina åsikter och skapa en dialog där alla uppmuntras säga vad de tycker. Det ska också finnas rutiner för klagomål så att alla vet vem de kan vända sig till.

Enligt en norsk studie går det att halvera trakasserierna på en arbetsplats om man kartlägger den psykosociala miljön och upprättar en handlingsplan mot mobbning. Det ska stå klart för alla att det råder nolltolerans mot mobbning.

Så förebygger man mobbning på jobbet

Enligt en ny studie på skolor med mobbningsproblem minskade trakasserierna med 50 procent eller mer där det fanns en konkret

handlingsplan. Forskarna tror effekten blir densamma på en arbetsplats.