Så fixar du Karin Larssons vackra Sundborn-stil
Publicerad 2019-07-04
Hennes stil är över 100 år gammal. Ändå inspirerar Karin Larsson fortfarande till inredning med färg, personlighet och hemkänsla. En somrig Sundborn-stil med mycket rött, grönt och textilier i egen design.
Gården Lilla Hyttnäs fick Karin och Carl Larsson av Karins far Adolf Bergöö 1888. Då hade paret varit gifta i fem år. På den tiden var det bara en liten stuga på två rum och kök men blev så småningom ett av världens mest kända hem. Karin Larsson inredde hemmet som byggdes ut efter hand, och Carl målade av rummen. Lite som de bloggare som i dag inreder och fotograferar, men det gick så klart lite långsammare.
– Boken Ett hem kom 1899, säger Chia Jonsson, intendent på Carl Larsson-gården i Sundborn i Dalarna.
– Hon var ju före sin tid, på många sätt. Karin slängde ut alla tjocka sammetsgardiner, mörka möbler och palmer som var modernt då och inredde med ljusa möbler, tunna, vita gardiner och en massa pelargoner. Sedan var hennes färgsättning något ovanligt på den tiden, men hon hade en målares blick.
Konstnärsparet träffades i Frankrike och var influerade av den tidens strömningar i Europa, arts & craftsrörelsens idéer om hantverk och mot massproduktion. De var prenumeranter på tidskriften The Studio som var först med det som hände ute i världen.
– Karins syster Stina bodde också i England, säger Chia Jonsson.
Karin och Carl pratade både tyska, franska och engelska flytande. Båda var utbildade konstnärer, Karin hade även en slöjdutbildning i botten. Karin slutade måla när barnen kom och i stället flödade kreativiteten när hon färgsatte rummen, broderade kuddar och dukar och formgav möbler.
– Så mycket stämmer överens med det som ligger i tiden i dag, säger Chia Jonsson. Att återbruka det man har, påhittigheten och skapandet är väldigt aktuellt.
– Egentligen är exempelvis förmaket ett väldigt djärvt rum. Det har laxrosa väggar, lindblomsgröna lister, rutiga stolsdynor och randiga mattor. Men hon har en konstnärs syn på färg och mönster och därför blir det ett harmoniskt rum. Hon släppte in ljuset och varje rum har påhittiga lösningar så att varje yta har tagits tillvara, säger Chia Jonsson.
I höstas ordnades en stor bloggträff på Lilla Hyttnäs där flera av landets influensers inom inredning fick tillgång till hela huset.
– Det var riktigt lyxigt att få se alla rum, säger Sofia Vusir Jansson, som driver bloggen Mokkasin.
– Jag känner igen mig i henne på många sätt, jag har också ganska många barn och jag valde att flytta till en plats där vi inte riktigt hade tänkt oss att bo.
Sofia flyttade med sin man och fyra barn från Stockholm till ett stort hus utanför Katrineholm.
– Vi hann aldrig att göra allting så perfekt, utan vi ville att huset skulle vara tillgängligt för alla. Vi har försökt att göra huset mer personligt och struntat i inredningstrender. Så gjorde ju också Karin, säger Sofia.
När Sofia flyttade från Stockholm hände något med hennes kreativitet.
– Man blir mer jordad och hittar sin personlighet, man vet vad man vill. Hemmet blir som man själv är.
Sofia tycker att Karin Larsson kan lära oss mycket även i dag.
– Att ta tillvara saker och komma bort från hysterisk konsumtion till exempel. Och att hemtrevnaden är det primära. Hemmet är ju så viktigt, och att verkligen ta sig en funderare på vad det är man gillar tror jag är ett bra första steg.
Elisabeth Svalin Gunnarsson har skrivit flera böcker om Karin Larsson, den senaste kom i höstas och heter En matbok.
– Det är väldigt lätt att bli kär i Karin. Hon var tystlåten men hade en väldig kraft, det gick inte att sätta sig på henne, säger Elisabeth Svalin Gunnarsson.
Karin Larsson hade en stor trädgård och odlade också mycket grönsaker.
– Hon var tidigt ute även där och åt mycket vegetarisk mat. Hon använde även det ordet, vilket var ovanligt. På Lilla Hyttnäs åt man sallad varje dag med olja och vinäger och man åt mycket grönsaker. Karin och Carl hade ju bott i Frankrike. Hon var också mycket förtjust i blommor, och tog in buketter som Carl målade av.
Trädgården i Sundborn var ganska vildvuxen.
– Hon hade ju åtta barn, så det var långt ifrån perfektion i hennes hem. Men hon strävade efter att göra det trevligt här och nu. Att njuta av det man har är ett utmärkande drag hos Karin. Hon ville göra vardagen vacker och förnöjsamheten följer henne genom livet, säger Elisabeth Svalin Gunnarsson.
