"Ibland var vi så osams att jag kände för att lägga av"
Mari Jungstedt skrev en deckare ihop med sin nya stora kärlek
Mari Jungstedt blev blixtförälskad i norrmannen Ruben Eliassen - som också är författare.
Nu har de skrivit en kriminalroman ihop.
– I början bråkade vi massor, det var gräl och skrik, berättar hon.
Mari Jungstedts skilsmässa hade precis gått igenom och hon hade tänkt vara singel. Då mötte hon Ruben Eliassen. Han skriver fantasyböcker för barn och unga, och båda var på Gran Canaria för att arbeta.
– Vi blev kära väldigt snabbt. Det är två år sedan och vi har knappt varit ifrån varandra sedan dess, berättar Mari Jungstedt.
Jag träffar dem för att prata om deras gemensamma bok, En mörkare himmel. Det blir mycket gapskratt och skämtande, men också en del allvar. Till exempel om det verkligen är klokt att börja arbeta tätt ihop med sin nya kärlek. Ja, tycker båda.
– När man möter någon med samma jobb blir man så klart intresserad av den andres arbete. Vi började snacka skrivande redan under första lunchen, om vad som triggar oss och vad vi vill berätta, säger Ruben.
"Som en tvångströja"
Det blev en krock mellan en väldigt rak ordningsmänniska - Mari - och en som jobbar mer på känsla - Ruben. Han har dessutom lätt adhd och gillar att vara spontan.
De berättar att det blev mycket bråk under den första tredjedelen av boken.
– Ibland kände jag att vi blev så osams att vi borde lägga ner. Jag är mycket strukturerad och skriver alltid ett omfattande synopsis allra först. Du var väldigt skeptisk, säger Mari och tittar på Ruben.
– Ja, jag skriver också synopsis, men ditt var ju nästan en hel bok! Det kändes som att sätta tvångströja på kreativiteten. Men jag tänkte, okej, vi prövar. Och faktiskt var det jättebra - det blev rentav lättare att vara spontan och fri eftersom vi hade en grund att utgå ifrån, säger Ruben.
En mörkare himmel utspelar sig på Gran Canaria. Kvinnor ned anknytning till ett yogacenter mördas. Den svenska journalisten Sara och den norske konsulantmedarbetaren Kristian följer utredningen. Mari har haft huvudansvaret för Sara, och Ruben för Kristian. De har suttit mitt emot varandra i sitt hus på Kanarieöarna och mejlat kapitel till varandra.
"Har skrattat mycket"
Efter den första kämpiga tiden gick arbetet mycket lättare. De återkommer ofta till att de haft fruktansvärt roligt och skrattat jättemycket.
Är det ingen risk att ni börjar konkurrera eftersom ni har samma yrke?
– Nej absolut inte! säger båda bestämt.
– Tvärtom så lär vi oss av varandra. Jag är väldigt bra på att driva fram en story, medan du Ruben är bra på att stanna upp, gå in i detaljerna och karaktärernas psyke, säger Mari.
– Ja, och i grunden har vi en gemensam ton, ett tema om att skriva om utsatta människor, särskilt barn, fyller Ruben i.
Mari Jungstedt har tidigare berättat om att hennes pappa var alkoholist. Och både hon och Ruben blev mobbade som barn.
– Jag fick stryk från dag ett till långt upp i högstadiet, berättar han. Jag var liten, gillade Jussi Björling och konst och ville bli poet... Det var den utsattheten som fick mig att börja skriva. Jag har ett starkt behov av att skapa på olika sätt.
