Vi kom över vatten
Julbön av Kristian Lundberg
Vi lät oss bäras fram i båtar, vi lät oss plockas upp
från havets yta, vi lät oss bli räknade, vi låg i givna led,
vi blev insvepta i presenningar, vi stod i rader, vi var
skuggor som löpte ut längs hamnens bortre del,
vi färdades över vatten, de lät bygga båtar, det
byggdes båtar som tätades av kroppar, det byggdes
båtar med ben brosk hår, med kroppar, vi ropade
till dig den natten, vi ropade sedan hela dagen
vi fick leva, vi bad du skulle vända
ditt ansikte mot oss, vi lät oss bäras fram, vi skulle
spolas upp på stränder, vi skulle föras ner i djupet,
vi blev gömda på alla platser där det går att gömma
en människa, i dödens djupa hav, i dödens öppna
fält, vi sprang mot gränsen, vi lät oss bäras
fram, vi lät oss bli till en sång, vi lät oss bli
till föremål det gick att handla med, vi kom
till platser som inte ville veta av oss, Gud
du såg oss inte när vi övergavs, du var aldrig en av oss,
vi tänkte på dig, såg pojken som sprang med sin far
över det öppna fältet, bort mot gränsen, det våld
vi mötte var det våld som krossade pojkens ben
till ett tunt vitt mjöl, vi tänkte du var skyddslös,
som ett barn i famnen på sin far, du kunde
ingenting göra, du var inte hos oss, det fanns
ingenting vi mötte som inte övergav oss,
det var en kust vi såg långt borta,
vi lät oss vara svaga och starka på samma gång,
vi lämnade ingenting som inte redan hade tagits
ifrån oss, vi samlades för att säga Herre, det var
bara tyst, mörka led av kroppar, vi blev till siffror,
ingen vittnade för oss, ingen förde vår talan, du var
aldrig med oss, aldrig, vi fick aldrig bli en hemkomst,
vi fick aldrig återkomma, det blev ett stort ingenting,
det som sker oss nu är bara ingenting, vi är en berättelse
som bara fortsätter talas rakt, vi omsluts av tystnad,
vi som ropar efter dig möter ingenting, du är inte ett bröd
som mättar, inte ett vatten som stillar törsten, aldrig
tänker du på pojken som upplöstes av gränspolisens våld,
vi är de som glöms varje dag, vi kom över vatten,
vi kom över land, vi gick rakt in i glömskan, ett djupt hav,
en bevakad strand, en gräns vi aldrig fick passera,
vi var män kvinnor barn, vi kom
precis på det sättet, vi reste bort och aldrig hem, nu
är vi insorterade i glömskans katalog, försvunna,
avställda, för alltid borta, vi kom över vatten,
förbi land, nu är vi alla borta, bara borta
