Civilisationen hotas – och ledarskapet är allt mer ociviliserat
Anna Andersson om klimatkrisen och ledarna som ska möta den
Ett förändrat klimat kommer att tvinga fram en förändrad civilisation.
Desto värre då att det politiska ledarskapet blir allt mer ociviliserat.
Jag hade tänkt skriva här om klimakteriet, huruvida det är så att ingen pratar om det eller inte. Men medan jag läste och lyssnade vad andra kvinnliga krönikörer skrev – för en serie på SVT plus två böcker är lika med en trend och då kommer krönikörsverige liksom i självsvängning – så kom den där rapporten från FN:s klimatpanel IPCC.
Jag tycker inte att exempelvis klimakteriet, skärmtid eller skotrender är skitsaker onödiga att skriva om. Det är sånt som utgör livet och är därför intressant att vända och vrida på. Men när FN säger att vi möjligen klarar 1,5-gradersmålet om vi de närmaste tio åren fördubblar våra klimatinsatser förbleknar alla andra frågor, åtminstone för stunden. Särskilt när fristående forskare och experter säger att rapporten är en skönmålning, 1,5-gradersmålet är kört.
Konsekvenserna? Här mer extremväder, skogsbränder, vattenbrist. I andra delar av världen torka eller översvämningar, med svält och massflykt som följd. Överallt rubbade ekosystem, en del, som korallreven, kan helt förintas.
Det är följderna i naturen. I kulturen blir prövningen en annan. Det handlar inte minst om politiskt ledarskap och människosyn. Givet de ledare vi har i världen i dag ser det illa ut.
Jag läser Staffan Laestadius, professor em vid KTH, som förklarar att vi måste ställa in oss på en postfossil värld, med en annan livsstil och välfärd än i dag (SvD 9/10). Han skriver: ”I en värld där ingen bryr sig – med ökande klyftor dessutom – kommer gränserna för vad som blir rimligt och tillåtet att förskjutas. Konflikterna kommer att öka och privata ordningar att utmana de offentliga.”
Han skriver om det som en framtida risk men vi är ju redan där. Det har alltid funnits diktatorer och auktoritära ledare men det nya och oroväckande är hur gränserna för det rimliga och tillåtna förskjuts i den demokratiska delen av världen. I Donald Trumps USA finns det ”very fine people” inom KKK, kvinnor kan man ”grab by the pussy”. Ännu grövre låter till exempel Filippinernas Rodrigo Duterte och Brasiliens möjliga nya president Jair Bolsonaro. EU låter färjor med flyktingar blir kvar till havs.
Att de mänskliga rättigheterna undergrävs just när vi står inför människans största utmaning någonsin är med en eufemism illavarslande.
I helgen ska det bli brittsommar på många håll i landet, på sina håll upp emot 20 grader. Trots allt tycker jag att vi ska njuta av värmen, som en vallning från den heta sommaren 2018. Det är sånt som utgör livet. Men det skadar inte att samtidigt tänka på livets förutsättningar.