Deppigt, Jonas Inde
Sårade grabbar i nazistisk podcast
När Jonas Inde nyligen medverkade i Radio Nordfront sällade han sig till de utstötta mediemän som bara har sunkiga podcasts kvar. Programmet drivs av nazistiska Svenska motståndsrörelsen. Övertrampet borde alltså rimligtvis ses som grövre än Marcus Birros och Kringlans, kanske så pass att man inte borde bemöda sig att kommentera.
Å andra sidan är det både förminskande och kontraproduktivt att sjukdomsförklara, som Baker Karim gjorde med Ann Heberlein. Samtalet med Robin Palmblad och Per Öberg är två och en halv timme långt, och den som intervjuas är en offentlig person med en plattform som används för att bland annat förneka förintelsen och romantisera Hitler.
Inde säger sig vara ”nyfiken” på Svenska motståndsrörelsen, de har en del bra idéer och är befriade från PK-förtrycket som kväver resten av medie-Sverige.
Att söka förståelse för mörkret i människor är en beundransvärd egenskap, men Indes öppenhet är skenbar. Han vill inte diskutera, utan har fastnat i ett mönster som inte har så mycket att göra med vare sig flyktingkvoter eller att man inte får skämta om något längre.
Tonläget viskar om att Inde är medveten om ovärdigheten, han tycks knappt tro på det han själv säger. Men han måste gå Nordfront till mötes, för de är ju de enda som vill lyssna. I grunden verkar det handla om, liksom hos Kringlan, ett förakt (och alltså rädsla) för kvinnor. Och i den deppiga källaren kan de sårade grabbarna samlas med en kaffetermos, och ventilera.
