Grattis Socker-Conny!
Cecilia Djurberg firar Pirinens antihjälte som fyller 35 år
SERIER Jag gick i lågstadiet när Socker-Conny mötte världen och var med andra ord på tok för liten för honom. Men genom min kära storebrors försorg kunde jag inleda en förbjuden och, skulle det visa sig, långvarig relation med Joakim Pirinens vansinniga antihjälte i randig toppluva.
Långt innan hans berömda järnrör fick ny aktualitet, eller inställningen slog igenom att satir måste vara fel på rätt sätt för att accepteras, absorberade jag den härjande, äckliga och sorgliga seriefigurens äventyr som ett läskpapper.
Han har färgat mitt liv som en återkommande referenspunkt och i min närmaste krets finns en Socker-Conny-replik till hands för alla tillfällen.
I världen utanför den har jag orsakat så kallad dålig stämning genom att till exempel kommentera folks husdjur med ”söt utanpå och äcklig inuti” och potentiella kavaljerer som tanklöst ifrågasatt att jag läser sånt där har obönhörligen avspisats.
Nu fyller sockerdjävulen 35 och firas med en ny, kommenterad jubileumsutgåva (Kartago). Passande nog med hård rygg, som extra skydd mot vår ängsliga samtid. För Socker-Conny hade säkerligen stött på rejält motstånd om han kommit i dag, trots att han är aktuellare än någonsin. Nu när, som Pirinen själv skriver, ”nästan var femte svensk blivit som Socker-Conny” och han till och med är president i USA.
Han personifierar det oälskade barnet, den utstötta, besvärliga idioten som gapar efter uppmärksamhet, chockar, hotar, kränker och mobbar – i brist på kärlek.
