Maxade, mjuka Grieg
Vackra toner från Skandinavien-vän
MUSIK Hör en australisk tonsättare hemma på en cd (Bis) med Edvard Griegs samtliga verk för cello och piano? Det är inte så tokigt som det låter. Den dansk-svenske cellisten Andreas Brantelid och den norske pianisten Christian Ihle Hadeland har ur hävderna fiskat fram en Skandinavisk svit av Percy Grainger, i sin ungdom god vän med Grieg och en stor Skandinavien-älskare. I den här sviten förekommer både Ack Värmeland du sköna, danska nationalsången och en norsk polska i förförisk celloversion. Ett kul extranummer.
Ett par smärre stycken gör inventeringen av Griegs cellomusik komplett, men huvudnumret är cellosonaten från 1883.
Grieg hade svårt med de stora formerna, och cellosonaten är en av hans få mer omfattande kammarmusikverk, storvulen, lyrisk, schwungfull och kolossal tacksam för båda musikerna.
Unga stjärncellister bemödade sig länge att låta som Rostropovitj-kopior, men icke så Andreas Brantelid. Mjukt, oändligt vackert ansätter han stråken men ser ändå till att det blir bett i det ofta så skönt elegiska musicerandet. Kvaliteterna i den unge Brantelids spel är kända sedan länge, och när paret i våras gav en konsert i Lund med samma program, var det pianisten Christian Ihle Hadland, som var överraskningen. Vilken dynamisk bredd, suverän fraseringskonst och absolut perfekt känsla för hur man ska klämma ut maximalt uttryck ur den här musiken! Detta går fram utmärkt också på skivan.
