Även kvinnliga terrorister vet vad de gör

Åsa Linderborg om en gammal vals: kvinnor sägs inte behöva ansvara för sina handlingar

”De får inte bära kalasjnikov, men väl beväpna sig med teknik. Genom sociala medier har de spridit bilden av det paradiska vardagslivet i Raqqa.”

Det pågår en diskussion om de kvinnliga IS-krigarnas öde. Ska de få återvända och vad ska hända med dem om de får sätta ner fötterna i sitt hemland, som de lämnat för att bygga kalifatet?

En av dem är 19-åriga Shamima Begum från Storbritannien. En annan är Lisa Andersson från en mellansvensk stad. Båda sitter i flyktingläger i Syrien. Via The Guardian vädjar de om vår empati. Som om deras nödläge ska separeras från det helvete som de med sin IS-aktivism har skapat för andra.

I diskussionen hörs en gammal vals som säger att IS-kvinnorna ska betraktas annorlunda än männen – helt enkelt för att de är kvinnor. För det vet man ju hur kvinnor är; lättlurade och enkla offer för männens vilja. Det är samma patriarkala slagg som grumlar runt när Metoo är som sämst; kvinnor har aldrig något ansvar för situationen de hamnat i.


Sanningen om IS är ju att det är kvinnorna som har varit hjärnorna i gänget. De får inte bära kalasjnikov, men väl beväpna sig med teknik. Genom sociala medier har de spridit bilden av det paradiska vardagslivet i Raqqa. Natalia Kazmierska skrev om det 2015, hur terroristfruarna med salongsfixade naglar i samma handvändning bakar bullar och hyllar avrättningar. De visste mycket väl vad de gjorde.

Det visar även Åsne Seierstad i reportaget Två systrar. Närgånget har hon kartlagt Leilas och Ayans radikaliseringsprocess i Oslos utkant. De unga tjejerna, som var välargumenterande feminister, började plötsligt klä sig i niqab. Föräldrarna var förtvivlade och lärarna villrådiga. I namn av mångkulturell hänsyn och hur viktigt det är att de norska värderingarna utmanas, slapp flickorna musikundervisningen och idrotten.

Radikaliseringen började dock i moskén med en ny koranlärare och fick bränsle av den högskolebaserade rörelsen Islam net, som hävdade att Norge inte vill ha några muslimer. Omärkligt för familjen planlade flickorna sin flykt till Syrien. Där gifte de sig, fick barn och intygade via Facebook för sin bror hemma i Oslo, att deras liv var perfekt.


Ergo: Islamiseringen är ett ideologiskt val som både män och kvinnor har förståndsgåvor att göra. Att skylla kvinnornas belägenhet på att de är kvinnor, är att diskvalificera halva världsbefolkningens fattningsförmågor.

Senast jag pratade med Åsne Seierstad, visste hon inte om Leila och Ayan fortfarande är i livet. Det gör mig ont att höra, eftersom jag trots allt tycker om de där tjejerna så som de var när de fortfarande bodde i Oslo. De var smarta och sällsynt självständiga. Och just därför ska de ställas till svars för sina handlingar.

Det är fullständigt historielöst att tro att kvinnor inte kan kriga eller vara farliga.


300 svenska kvinnor har sedan 2012 tagit sig till Syrien för att leva i IS-kontrollerade områden. Hanif Bali kallar dem ”honor”. Barnen, de enda som verkligen är oskyldiga i det här, kallar han ”jihadistavkommor”.

Ergo: De är inte människor, de är djur. Djur kan man behandla annorlunda.
Trump kräver att IS-medlemmarna ska ställas inför rätta i sina hemländer. Frankrike gör det redan, liksom Storbritannien, som dessutom rycker ifrån dem deras medborgarskap. Som statslösa torde de bli tickande bomber. I Sverige har vi en helt annan metod, som kan tyckas provocerande human. Frivilliga samtal med säkerhetspolisen hoppas man ska omöjliggöra nya rekryteringar.


Som Oisín Cantwell påpekar, är det här en ickefråga. Sverige brukar inte ge konsulär hjälp när någon har satt sig i skiten utomlands, särskilt inte sådana här brott. Dessutom finns det inga möjligheter att hämta hem terroristerna på grund av säkerhetsläget.

Förr eller senare kan de säkert ta sig hem för egen maskin. Vad vi gör med våra svenska medborgare ska Trump bara skita i, men oavsett kön måste alla behandlas som människor med fullt ansvar för sina övertygelser och handlingar.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.