Lula da Silva vann men ytterhögern står stark
Med en trög ekonomi och en hög kriminalitet kommer det vara lätt att mobilisera mot Brasiliens nyvalda president
För den som tyckte att den första omgången i det brasilianska presidentvalet var en plågsam nagelbitare, så var den andra omgången ännu värre.
Visst vann Lula da Silva, men bara med knappt två procentenheters marginal.
Trots att det finns tydliga tecken på försök att hålla nere valdeltagandet, till exempel genom att trafikpolisen satte upp vägspärrar i delstater där Lula har stöd, så kvarstår faktum: Brasilien är ett både delat och radikaliserat land.
Ytterhögerns president Jair Bolsonaro kommer fortsatt att utgöra en destabiliserande kraft i Brasiliens politik och samhällsliv, inte minst då flera av hans allierade vann valen i viktiga delstater. Lula kommer därför inte bara att tvingas möta det vanliga fula spelet i en kongress som till stora delar är fientligt inställd till honom och hans Arbetarparti (PT), utan nu också Bolsonaros starkt engagerade anhängare på gatorna.
Risken är stor att Bolsonaro inte erkänner valförlusten, utan istället försöker använda makten på gatorna för att tvinga fram en ny rösträkning eller försöka iscensätta en statskupp i stil med stormningen av Kapitolium.
Han återvänder nu till en energikris och en världsekonomi där flera viktiga länder befinner sig i eller är nära recession
När Lula nu återtar presidentposten har han en mycket svår uppgift framför sig. Han kandiderade på det lika uttalade som underförstådda – men orealistiska – löftet att de gyllene åren från hans förra tid som president (2003–2010) skulle komma tillbaka. Men han var då president i en annan värld och i ett annat Brasilien. På den tiden kunde Lula dra nytta av höga priser på olja och gas och en världsekonomi som överlag gick bra. Han återvänder nu till en energikris och en världsekonomi där flera viktiga länder befinner sig i eller är nära recession.
I Brasilien har opinionen blivit mer negativ till Arbetarpartiet, och mer högervriden, samtidigt som Bolsonaro och hans anhängare har skapat en motkraft i politiken och på gatorna. Med en trög ekonomi och en hög kriminalitet kommer ytterhögern att ha ett perfekt läge för att mobilisera mot Lula, vars redan måttliga popularitet snabbt kan sjunka.
Det är inte svårt att se likheterna med USA. Både Trump och Bolsonaro besegrades av mitten-vänsterpolitiker som främst representerade ett förhållandevis populärt nära förflutet. Båda två hade dessutom fortsatt regera om inte coronapandemin hade slagit till – det är uppenbart att de själva sjabblade med statens åtgärder.
Om exemplet USA är något att gå på, så kommer bolsonarismen att överleva också om Bolsonaro inte förblir dess obestridde ledare. Den högerradikala rörelsen har aldrig handlat om ledaren. Den handlar om en bred våg av ekonomiskt men framförallt kulturellt betingat missnöje som finns i alla samhällsklasser. Det förstärks och organiseras av en stor infrastruktur av politiska och religiösa organisationer och eldas på av ett amorft nätverk av medier både på och utanför internet.
Lula har inte besegrat ytterhögern, men han har vunnit lite extra tid åt Brasilien (och åt planeten).
Cas Mudde är en av världens ledande forskare på politisk extremism och populism i Europa och USA. För närvarande är han verksam vid University of Georgia, USA.
Översättning: Petter Larsson
