Korruptionen kan kosta oss många miljarder
Vurmandet för kärnkraften bygger på täta band mellan pr-byråer och politiker
”När blev utgångspunkten att politik 2020 är en sensommarvandring i Sareks nationalpark?” raljerade Johan Pehrson innan han blev partiledare. Det var hans reaktion på Svenska Dagbladets granskning av hur pr-bolaget Nordic Public Affairs spelat en central roll för att göra Nyamko Sabuni till partiledare och ändra Liberalernas kurs. Ett bolag som tidigare partisekreteraren Johan Jakobsson grundat.
Därför var Kalla Faktas avslöjande i augusti inte förvånande. TV4-programmets granskning av fem partiers metoder för att kringgå förbudet mot stora anonyma bidrag var särskilt förödande för Liberalernas trovärdighet. Partiets ansvariga för pengainsamling föreslog att pengarna kunde tvättas via en konsult.
Liberalerna är inte ensamma om otydliga gränser mellan politik och lobbning. Många partier har nära relationer till pr-bolag som arbetar med hemlig påverkan. Kreabs grundare Peje Emilsson berättade i augusti för Dagens Nyheter hur han skickar sms till Ulf Kristersson ”när han varit duktig”. Samma bolag bidrog genom Markus Uvell till att Sverigedemokraterna ändrade syn om vinster i välfärden 2015, som Karin Pettersson nyligen påminde om på dessa sidor. Och så vidare.
De nära relationerna handlar om mer än välfärdstjänsterna.
En vecka efter Kalla Faktas avslöjande utbröt intern strid inom Liberalerna. Tänkte partiet åka på gemensam energikampanj med Sverigedemokraterna? Bussen med texten ”Ny energi för Sverige” blev en symbol för problemen med samarbetet högerut.
Samtidigt illustrerar vurmandet för kärnkraften samma grundfråga som vinsterna i välfärden. Budskapet från Liberalerna och de övriga partierna i högerkoalitionen ligger mycket nära vad de stora kraftföretagen länge lobbat för.
Vad man tycker om energifrågorna är en sak. Omfattningen av hemlig påverkan och risken för korruption är något annat, som borde bekymra många.
Konsultföretaget Prime PR spelade en central roll för allianspartiernas energiöverenskommelse 2009, då Centerpartiet övergav sitt tidigare hårda kärnkraftsmotstånd. Sedan detta blev offentligt har de stora pr-bolagen blivit försiktigare, men spåren finns där för den som vill se dem.
I dag kritiserar många (senast Riksrevisionen) skatterabatten för skatterabatten för serverhallar, som drivit upp elförbrukningen kraftigt utan att ge särskilt många jobb i Sverige. Det är ett hinder för den gröna industrialiseringen i norr. När Facebook skulle etablera sig i Luleå 2011 lät det annorlunda. Kommunen anlitade Prime PR för att hjälpa till, och alliansregeringen lovade sänkt elskatt.
Tveksamma studier om ”fördubblat elbehov” har omedelbart följts av samordnade budskap på sociala medier om hur viktig kärnkraften är
I början av 2016 hotade kraftbolagen att sluta driva samtliga kärnkraftverk, trots att det stod klart att lönsamheten skulle öka på återstående reaktorer om ett par av dem stängdes. En ny energiöverenskommelse i juni 2016 ledde till att effektskatten avskaffades. Vattenfall hävdade i branschtidningen Resumé att de skött denna påverkan själva, efter många år av miljonuppdrag åt pr-företag. Hur det var med övriga kraftbolag och energiintensiva företag är inte offentligt känt, men samstämmigheten i budskap och tajming kan knappast ha varit en slump.
År 2019 hoppade Moderaterna och Kristdemokraterna av den tidigare energiöverenskommelsen med Socialdemokraterna. Nordic Public Affairs fanns i bakgrunden med en hemlig kampanj för mer kärnkraft, som Svenska Dagbladet senare avslöjat.
Så kan berättelsen fortsätta. Flera stora pr-bolag säger till branschtidningen Dagens Opinion att energi- och klimatpolitik är ett område där de har många kunder idag. Tveksamma studier om ”fördubblat elbehov” har omedelbart följts av samordnade budskap på sociala medier om hur viktig kärnkraften är. Det går inte att förstå svensk energipolitik utan insikt om hur stor den hemliga påverkan är.
Min bok Maktkamp Europa (2006) tog upp den ojämna spelplanen i EU. Sedan dess har EU skärpt reglerna med bland annat ett offentligt register, där även svenska företags lobbning ibland framgår. Öppenheten i USA har gjort det möjlighet att granska hur stora energibolag agerar.
Men inte i Sverige. Storföretagen kan satsa många miljoner på pr-konsulter utan att det syns, medan det är betydligt svårare för mindre bolag som till exempel arbetar med energisparande.
Det är ett demokratiskt problem som kan leda till felprioriteringar och stora samhällskostnader. Samhället behöver begränsa de stora kraftbolagens dominans för att energisystemet ska bli effektivt, skrev forskarna Arne Kaijser, Arne Mogren och Peter Steen redan 1988 i den gedigna rapporten Att ändra riktning.
Trots att experter pekar på energieffektiviseringar som det bästa sättet att snabbt motverka de höga elpriserna står kraftigt ökad elproduktion i fokus för nästan alla partier. Moderaternas förslag om ekonomiska garantier för nya kärnkraftverk kan kosta skattebetalarna många miljarder.
Minst lika illa är hur tilliten till det politiska systemet kan minska när de täta kopplingarna och vänskapskorruptionen avslöjas.
Korruption, är det rätt ord? Ja, menar Harvardprofessorn Lawrence Lessig i boken Republic, Lost. Han skriver om två kategorier: brottslig korruption som mutor, och det han kallar beroendekorruption som är bredare och sällan är olaglig. Även den senare former skadar tilliten och samhällsekonomin.
Det är som sagt inte bara Liberalerna som behöver ompröva sin inställning till hemlig påverkan. Alla riksdagspartier behöver uppförandekoder, till exempel för relationerna till pr-bolag, även om Miljöpartiet och Vänsterpartiet hittills visat högre integritet än de övriga.
Väljarna bör för sin del fundera på om de vill rösta på partier som inte drar tydliga gränser mot korruptionen.
Mats Engström är författare till ”Maktkamp Europa” (Atlas) och ”Miljöframgångar” (Fri Tanke)
