Nazister och palestinier gör inte gemensam sak
Tove Lifvendahls artikel är vilseledande och helt absurd
"Vi kan inte ha varit på samma ställe", så brukar sägas när vi har djupt olika uppfattningar om något som ägt rum. Men det uttrycket passar inte efter läsningen av Tove Lifvendahls ledare i Svenska Dagbladet 29/10. Jag är övertygad om att den tillställning på Sergels Torg i Stockholm den 14 oktober som artikeln utger sig för att handla om, den har skribenten inte själv bevittnat. Om Lifvendahl varit där skulle hon inte ha samvete att framställa händelserna så till den grad vilseledande.
Jag var där, med min sambo och två barn. Det blev en kort stund, för tillställningen var så tumultartad att vi kände behov att ta barnen därifrån och prata om vad som just utspelat sig.
Jag hann tänka att det var oväntat få – några hundra – som deltog i demonstrationen, samt att det nästan bara var palestinier där. Det sista är kanske felaktigt, men så tänkte jag.
Försökte så enkelt som möjligt förklara för barnen varför det var demonstration, vad som skanderades och vilket folket i fråga var.
Plötsligt blev vi varse en annan grupp med flaggor som positionerat sig på torgets övre plan, mellan tio och femton personer, med grönvita flaggor med symboler som är Nordiska Motståndsrörelsens (NMR). Vi upptäckte dem för att en allt större grupp demonstranter riktade sig ditåt, med burop och visslingar. "Inga nazister på våra gator!" ropades det, öronbedövande högt där vi stod.
Så började stämningen koka, när många började röra sig mot trappan som ledde upp till den lilla gruppen nazister. Samma slagord skallade: "Inga nazister på våra gator!" En polisstyrka på plats ingrep resolut och eskorterade nazisterna ner i tunnelbanan – väldigt effektivt jobbat av polisen, måste sägas.
Bara en kort stund efter att nazisterna visat sig blev de med andra ord bortkörda, indirekt av palestinierna (eller "pro-palestinierna", som de heter i Lifvendahls artikel – att hon även kallar folket som var där ”jihadister” är så grovt att jag helst bara låter det passera). När den sista NMR:aren försvunnit in genom dörrarna till tunnelbanan posterade sig poliser utanför för att se till att förföljarna – som några av dem verkade helt rasande – förblev där ute på torget.
Vi lämnade torget åt det motsatta hållet, upp för trapporna på den östra sidan. Under tiden resonerade jag med barnen varför jag trodde att den mindre gruppen var där för att störa själva demonstrationen.
Aldrig slog det mig att nazisterna kan ha varit på plats för att specifikt ge uttryck för sin antisemitism – på en demonstration arrangerad av Palestinska Arbetsgruppen.
Jag vågar gissa att vem som helst som var där känner igen sig i min beskrivning. När Lifvendahl i SvD:s ledare framställer tilldragelsen som att de två grupperna "gjorde gemensam sak" (!) – blir det i mina ögon så missvisande och direkt vilseledande, att hennes artikel är absurd.
