Utrikespolitik i fritt fall
Torsten Kälvemark om beslutet att erkänna Jerusalem som Israels huvudstad
Donald Trump var förstås Benjamin Netanjahus önskekandidat vid det amerikanska presidentvalet. Den israeliske premiärministern har ju också ett hittills oöverträffat mästerskap i att lägga sig i amerikansk politik (minns hur han gick direkt till politikerna på Capitol Hill för att förödmjuka Obama).
Nu har han fått sin belöning av en amerikansk president som saknar varje sinne för en internationell rättsordning. Jerusalem ska uppenbarligen erkännas som Israels huvudstad. Detaljerna i Trumps beslut är inte helt klara när detta skrivs men helt klart ignoreras den heliga stadens internationella särstatus, fastslagen redan genom FN:s delningsbeslut från 1947.
Att EU och arabvärlden liksom kristna och muslimska ledare jorden runt protesterar bryr sig Vita husets inte om. Putin må protestera men kan nu glädjas åt att Trumps erkännande av östra Jerusalems annektering stärker argumenten för Krims införlivande med Ryssland. Plus att USA:s inflytande i Mellanöstern sjunker ytterligare.
Beslutet speglar den amerikanska utrikespolitikens sönderfall. Ingen vet vad som gäller när presidenten och utrikesministern drar åt olika håll. Vem ska man ringa för att få tala med USA, frågade EU:s utrikeschef Federica Mogherini ironiskt häromdagen. Ingen vet. Men i omvärlden kan vi alla dra våra slutsatser om Washington som trovärdig partner i det internationella samarbetet.
