Nu får vi ordning på Bokmässan!
I stället för litteratursveriges epicentrum: litteratursveriges epilog
I mina ögon är det viktigt att Bok- och biblioteksmässan i Göteborg bjuder in alla som lever och andas. Om detta inte är tekniskt genomförbart bör man bjuda in alla som är döda. Om detta av någon anledning inte går bör man inte bjuda in någon. Sådan är jag. För att parafrasera Eva Lindström: jag är inte pilot, jag är idiot. Jag tycker att alla ska med. Det är min grundmurade inställning. Bokmässa som kollektivt självmord.
Om jag ser en kedja är min spontana reaktion att alla länkar är lika svaga. Det gör mig upphetsad. Jag pratar naturligtvis om vilka som ska få ställa ut. På det mytomspunna golvet. Det är kul att det heter så. Inte golv, ställa ut. Språket indikerar att, låt oss säga en praktikant i Timbros monter är konstnär. Jag ställer ju ut i Göteborg nästa vecka… ja du, jag vet inte riktigt vad man ska kalla det, performance? Ikonoklasm?
Det är synd att Bok- och biblioteksmässan i Göteborg är i Göteborg, by the way. Det är synd att golvet är lava (självutgivet). Bok- och biblioteksmässan i Göteborg borde, enligt en sorts lika makaber som burlesk logik, vara i Sölvesborg. Vitt slödder är mitt slödder är ditt slödder. I min andra roman säger berättarjaget, som för övrigt är en förvirrad femcel (precis som Catia Hultqvist), och nu citerar jag ur vansinnet: ”Där man lånar böcker lånar man snart människor”.
Jag tycker att det är A och O att alla som besöker mässan i år är välutbildade, underbetalda bibliotekarier. Och att de är kristna. Och att de har tejpat för sina munnar med silvertejp. I protest mot någonting rörande (man hör inte riktigt vad… läpparna är, som sagt, inbundna). Och att de bildar en mänsklig fördämning mot stilla havet. Och att de sätter sig ner där man inte får sitta. Och att de ställer sig upp där man inte får stå.
Jag tycker att alla länder på jorden ska vara årets temaland, samtidigt. Så ska det vara varje år. Jag har alltid känt mig hemma och hämmad i temaländer. Jag älskar när klimatet hatar mig schematiskt. Jag är alkoholist. Jag tycker att man ska dra in öl- och vinrättigheterna på mässgolvet, som vilka mänskliga rättigheter som helst, men man ska tillåta alla andra droger. Man bör inte bara tillåta alla andra droger, man bör dela ut dem. Gratis knark till kristna bibliotekarier som är kvinnor och barn. Det är okej om kristendomen är autodidakt. Det är viktigt med emotionellt barnarbete. Det är lugnt om knarket är onomatopoetiskt, Birgitta. Vi vet att det är omnipotent.
När jag var liten var jag så nätt, som en krans. När jag var äldre klampade jag ovälkommen in på Natur & Kulturs abonnerade buffé inne på Park och slevade i mig av kråset
Just det! Jag tycker inte att män ska få besöka Bok- och biblioteksmässan. Jag tycker inte att män ska få läsa eller köpa böcker. Läsa och köpa är samma sak. Jag tycker att män ska göra andra saker. Ut med pocket! Jag tycker att män ska ta ett steg tillbaks och två steg fram. Kill your darlings. Jag menar: show don’t tell. Jag menar ingenting. Jag tycker inte att någon som sysslar med litteratur ska få betalt. Det finns för mycket litteratur. Jag tycker att vi ska urvattna författarrollen in i absurdum. Vårt yrke är inget yrke, arbetskritiker i allen temaländer, förenen eder. Armlängds avstånd i alla bokfabriker förnedrar heder.
Jag tycker att alla ska få Nobelpriset. Jag tycker inte att man ska slå sig själv för bröstet som litteratursveriges (självutnämnda) epicentrum, jag tycker att man ska hugga sig själv i hjärtat som litteratursveriges (självutskämda) periferi. Eller litteratursveriges epilog. Det vore skönt om det tog slut någon gång. Det vore befriande att omfamna nederlaget. Istället för kollektivt självmord: en kollektiv suck. Av lättnad. Mannen som log är en kriminalroman från 1994 av Henning Mankell.
Kan man kremera ljudböcker? Kan man reinkarneras som Författares Bokmaskin? När jag dör vill jag bli häftad, ej att förväxla med danskt band. Jag tycker att ett organiskt nätverk bestående av 500 relativt unga vuxna som nästan känner varandra ska dinera och hålla tal under smakfullt knasiga former samtidigt som de symboliserar en meningslös, livsfarlig nygammal kulturelit som älskar att dansa som spindlar efter gratisvinets pipa. Jag tycker att poröst sekteristiska barnbord är underskattade. Livsfarlig och bedårande är samma sak. Jag förstår varför Leonardo DiCaprio vill vara ihop med en ung författare.
På tal om författare: jag tycker att 56 stycken av vår tids främsta, inklusive Anis Don Demina och Malin Berghagen, ska skalda varsitt plakat för klimatet. Dessa protester ska vara gratis att skriva ut. DET HÄR SKULLE FÖRÄNDRA ALLT. Jag tycker att 56 stycken av vår tids sämsta författare ska göra någonting annat. Jag är en spindel. Jag vet inte hur jag ska kunna förklara det här för dig, men fjolårets pappersbrist är det bästa som hänt samtidslitteraturen i norra Europa sen Eldkvarn brann.
Jag drömmer om en jubileumskräftskiva och en manisk profet som ägnat hela sitt liv åt goda nyheter. Jag vill ha en trubbig penna. När jag var liten bad jag Jan Guillou om en intervju inne på en toalett på Bok- och biblioteksmässan i Göteborg. Han svarade nej. Han tvättade händerna. Jag menar: han tvådde dem. När jag var liten var jag så nätt, som en krans. När jag var äldre klampade jag ovälkommen in på Natur & Kulturs abonnerade buffé inne på Park och slevade i mig av kråset. Folk i branschen älskar ett sådant vidrigt beteende. Natur & Kultur borde byta namn till Arv & Miljö, Kärlek & anarki till Autofiktion & epilepsi. Jag tycker att alla ska känna varandra. Park är och förblir Avenyns kromosompark. Jag tycker att nepotismen ska bli det nya folkhemmet. Jag tycker att alla ska stå på listan. Eller så eldar vi upp listan! Bål! Låt oss ta varandra i händerna nu, Modernista och Författarförbundet, we shall overcome.
Jag tycker att räksmörgåsen högst upp i Gothia Towers (ej att förväxla med Twin Towers, rest in power) inte bara ska heta som en kondom (XL), den måste smaka som en kondom (XL). Jag tycker att kokböcker ska ha som grundlagsskyddad huvuduppgift att lösa mord. Vem dödade min far? Ja, du… jag vet inte, Lyrikvännen?
Jag tycker att ellerströms förlag ska sluta publicera diktsamlingar och börja massproducera kepsar som det står ”Du och vilken troll-Mallarmé?” på. Jag tycker att det ska vara strängt förbjudet att se människan. Man ska inte vända andra kinden till, man ska vända blad. Låt mig bjuda på lite barock universallitteraturkritik (den svagaste länken, i kommentarerna): ”Det finns våld på båda sidorna, boken har två sidor, och det finns våld på båda.”
Jag tror att fri tanke, jag menar fri energi var själva den fysiska katalysatorn för kriget mot terrorismen. Hur går det för kriget mot postmodernismen? Slaget mot patafysiken?
Sa jag att bibliotekarierna ska tejpa för sina munnar? Förlåt mig. De ska tejpa för sina ögon. Och mina ögon. Tejpa för och kryssa för är samma sak. Jag tycker att Lydia Sandgren ska stå på en öppen scen i Rum för apati och beskriva handlingen i filmen Rocky. Helst kronologiskt. Jag tycker att Glänta-festen bör äga rum i en glänta som bevakas av ett korrumperat vaktbolag. Hur många gästabud får det plats i en vit svit?
Jag tycker att Dagens Nyheter och Expressen ska dela monter och slappt överanvända sina slogans ”på kvällen Expressen” och ”Varje morgon Dagens Nyheter”. Det påminner inte så lite om Nedstörtad ängel. Kärleken är vidunderlig. Kärleken dör i sviterna. Väl i sviterna avlider den i sviterna av… jag vet inte, knark? Cancer? Civilkurage? Ostron?
Jag tycker att en praktikant på Timbro ska formge Aftonbladets monster, jag menar monter. Jag har hört att han är konstnär nu. Situationist på bollen. Bloggen blev en monter. Vilken kultursida är du på? Jag är på den onda. Den landar alltid med ledarsidan upp. Jag har missförstått tiosekundersregeln. Jag har missförstått konceptet frukost. Jag vill veta vem som får årets Crimetime Award. Jag hoppas att det, postumt, går till Mannen som dog (arbetstiteln på manuset som Henning Mankell TAPPADE UT UR EN BIL). Jag tror att röstningen är riggad. Jag vill att all mat som serveras på Bok- och biblioteksmässan i Göteborg ska vara rå och dyr innan den sprids för vinden. Jag vill att det är lite för internt, precis som en ryggrad, som sitter i mitten. Är det där ett flygplan? På väg mot Babels torn?
Jag tror att fri tanke, jag menar fri energi var själva den fysiska katalysatorn för kriget mot terrorismen. Hur går det för kriget mot postmodernismen? Slaget mot patafysiken? Den speciella militära operationen mot det autistiska skrivandet? Jag vill att vi gemensamt går ihop och fryser in, jag menar ut alla översättare som finns. Översättare är luft och bör behandlas därefter! Översättare ska andas in! Jag vill se falsk förblödning över olika gränser. Vilka gränserna är spelar ingen roll. Det är inte så noga. Det är nya tider nu.
Åsnan må vara djurvärldens proletär, men ålen är djurvärldens liberala generationsskildrare. Hal som helvete. Len som en spruta. Under en formativ ål, jag menar ett formativt år när jag stod i svenska kulturtidskrifters monter och läste upp en juvenil målbrottsdikt som samplade könsmetaforerna i Ulf Lundells Jack så kunde jag i ögonvrån se Tomas Bannerhed (som precis vunnit Augustpriset för sin debut) sitta och signera sin bok för noll personer. Noll personer är 500 spöken som jobbar med PR. Noll personer är 56 pulserande stycken av vår tids främsta författare. Tre dikter är 14 råttor.
Björn Hellberg är en pseudonym för dina drömmar. En armé av gråtande Greta-kloner har kommit för att kittla Ola Julén till liv med sina flätor. Jag har oförskämt bra splitvision, vilket jag hade tänkt utnyttja i författarlandslagets match mot Norge på lördag, men Norge har lämnat walk over. Låt oss låtsas att vi inte är sämre. Jag ber er, kommunicera detta trojanska budskap utåt: Bok- och biblioteksmässan i Göteborg ställs in. Låt oss sedan ställa tillbaka klockan 70 år, när vi ändå håller på. Låt oss på pin kiv döpa den tredje romanen i vår episka serie till Det tredje riket. Sen kan alla vi som tillhör de redan frälsta stoppa upp, jag menar ställa ut oss själva (befriade från vittnen, vittnen och läsare är samma sak). Eller så lägger vi våra ögon i formalin. Mare Kandre var besatt av formalin. Vi ses i vimlet. Vi är verkligen ett gäng. Nu får vi ordning på Bokmässan, en gång för alla!
