Oväntat intressant om man som fastnade i hiss
I ”Thomas Fleetwood” leker man med true crime-genrens klichéer
Det är en hissnande historia. Med just den ordvitsen presenteras ”Thomas Fleetwood”, en podd om den svenske hotellägaren som satt fast i en hiss fyra dygn i österrikiska Bad Gastein 2013.
Upplägget för berättelsen är medvetet kryptisk; varför i hela friden producera sex avsnitt om en man i en hiss?
I en tid när true crime översvämmar poddmarknaden försöker ”Spår”-skaparen Anton Berg förnya och leka med genrens klichéer. Vad gör man när alla dramaturgiska knep känns uttjatade? Man gasar på ännu mer, full fräs.
Ordvitsen sätter stämningen, podden presenteras som en till ytan mustig rövarhistoria med en grundton i moll. Det strösslas med cliffhangers i det stora och det lilla, inte minst för att locka prenumeranter att vilja stanna kvar – vecka efter vecka. Sibille Attars låt ”Somebody’s watching” ramar in podden, och artisten själv medverkar som ställföreträdande lyssnare, när hon i slutet av varje avsnitt funderar över hur historien kommer fortsätta.
Balansgången mellan att bygga upp spänning och att bara skapa antiklimax är dock tunn. När ett avsnitt heter ”Konstjakten” är det irriterande att väldigt få minuter handlar om just det. Med det sagt, och med undantag för några tillfällen när poddskapandet hamnar i större fokus än berättelsen, är Thomas Fleetwood värd sina avsnitt.
Särskilt förtjust är jag i de små existentiella inblickar vi får i hans liv. Bilden byggs upp av en social snackpåse som inte släpper folk alltför nära, som flera gånger byter liv och land. Fleetwoods fladdriga natur får till slut ödesdigra konsekvenser, samtidigt som det är just den som skapat hans eklektiska diaspora av vänner som rycker in när det krisar. Frågan som aldrig får ett tydligt svar är vilken inverkan de fyra dygnen i hissen haft för hur han kom att leva efteråt?
Parallellt löper en dramatisk kriminalhistoria, med en hoper färgstarka internationella hjältar i kontrast till kyliga svenska myndighetsutövare. Strimman av hopp, av vännernas värme och envishet, räddar historien från att bli outhärdligt tragisk.
