Jag är så trött på att Hamas kallas vänster
Rörelsen är en bestialisk, högerextrem reaktion på imperialismens våld
Genom åren har jag retat mig oerhört på och ibland skrivit om det märkliga faktum att Hamas eller andra jihadistiska rörelser av högern så ofta och så självklart betraktas som något slags vänsteruttryck. I den folkloristiska extremhögern på sociala medier är det ju en refräng: ”Fina kamrater som vänstern sympatiserar med”, kan det heta om Hamas i ett av tusen yttranden i X-träsket.
Men även i respekterade borgerliga salonger slinker det där igenom, senast i DN när Elisabeth Åsbrink skriver: ”Följden blir att fredsälskande vänstersympatisörer inte förmår ta avstånd från Hamas.” Ty trots att Åsbrink för ett komplext och seriöst resonemang om antisemitismens obehagliga labyrinter, tenderar det att sluta där: En terrororganisation smälter samman med vänstern.
Vilken högernationalist i Israel som helst har paradoxalt nog mer gemensamt med Hamas världsbild än vilken vänstermänniska som helst
Att denna tankefigur överhuvudtaget är möjlig vittnar om ett grundfel med den politiska galax vi bebor: Det finns för litet marxism och socialism i den. Vare sig vi pratar om Hamas eller IS borde vilken politisk analfabet omedelbart se att sådana rörelser kännetecknas av patriarkala, hyperhierarkiska, faktaresistenta och militanta värderingar helt i strid med allt vad demokratisk socialism och marxism står för. De har noll intresse av fördelningspolitik, sociala reformer – Hamas har i bästa borgerligt-filantropiska stil på sin höjd sysslat med välgörenhet vid sidan av terror och moralpolis – för att inte tala om rättsstat eller fackföreningar. Vilken högernationalist i Israel som helst har paradoxalt nog mer gemensamt med Hamas världsbild än vilken vänstermänniska som helst.
Vi lever i en nyimperialistisk tid. Ur den folkrättsvidriga invasionen av Irak 2003 uppsteg monstret IS: en ofattbart bestialisk högerextrem reaktion på imperialismens våld. Också Hamas bör förstås så. Den världsbild rörelsen håller sig med kan aldrig göra något åt, eller ens förstå grundläggande problem. Sedan finns det givetvis många logiker i omlopp. Ur segregationen i västvärlden (= till stor del effekter av nyliberalism) kläcks jihadister när söndertrasade existenser kliver fram ur skuggsamhällena med ett maskingevär eller en lastbil.
Visst, mer klarsynt, klassisk marxism och socialism har ibland grumlats av identitetspolitiska galenskaper och problematisk postkolonial teori där hudfärg, etnicitet och religion plötsligt blir viktigare än kapitalistisk utsugning eller kolonialt förtryck. Men afrikanska eller indiska kapitalister är inte bättre än västerländska eller kinesiska och Hamas eller IS är ytterst inget annat än en brutal, högerextrem spegling – inte ett övervinnande – av det förtryck rättslösa människor utsätts för.
Jävlar vad jag är trött på alla slappa påståenden om att vänstern på något sätt delar världsbild med ett högerextremt Hamas! Hamas har sina ideologiska kusiner på helt annat håll.
