Rädda vår svenska tradition att hata Norge
Vi kan tyvärr inte låta Marcus och Martinus vinna Melodifestivalen
Så är 200 år av alliansfrihet över nu när vi till slut släpptes in i Nato. Om Marcus och Martinus tillåts vinna den svenska Melodifestivalen går en annan vital bit av den svenska folksjälen i graven: då är den norsksvenska syskonrivaliteten död. Vi kan inte bara titta på och låta det ske.
I slutet av förra året nåddes vi av beskedet att bäcken i Aremark som markerar gränsen mellan Norge och Sverige hade bytt riktning, med följdverkningen att 500 norska kvadratmeter plötsligt blivit svenska. Aftonbladet skickade ut glädjenyheten JUST NU: Norge krymper.
Det är en stolt mångårig kultur att hata Norge. Såklart hat med asterisk i hörnet och inte i ordets rätta bemärkelse. Vi talar om en med modersmjölken nedärvd patriotisk tradition som får oss grannländer att växa – genom att ständigt drivas av det faktum att det är lika viktigt att den andra förlorar som att vi själva vinner.
I söndags tog Torleif Syrstad hem segern i Vasaloppet. Efter en tillfällig respit förra året, när Emil Persson bröt den norska dominansen som varat sedan Jörgen Brink vann 2012, är vi tillbaka i det frustrerande läget där de där jävla norrmännen dominerar denna svenskaste av svenska institutioner.
Historieböckerna kommer alltid minnas dagen då Norge vann Sverige
Det är heller inte bara i skidspåren det ser vanskligt ut. Att Jon Fosse snodde åt sig Nobelpriset i litteratur häromsistens må vara hänt. Det är trots allt inte en tävling. Men att norske storföretagaren Petter Stordalen är på väg att göra Sverige rött, vitt och blått känns desto värre. Från och med den 12 juli byter vår nationalarena Friends namn till Strawberry efter fastighetsmagnatens företag. En symbolhandling som icke är att förringa.
Just därför måste vi uppmärksamma den rosa elefanten i mellorummet. Marcus och Martinus är skyhöga oddsfavoriter att ta hem segern i den svenska Melodifestivalen. I skrivande stund ger en slant på de norska tvillingbröderna ynka 1,18 gånger pengar. Det kan bara tyda på att det står illa till med kämpaglöden i de svenska stugorna. Det må kanske uppfattas som missunnsamt och förmätet – men att låta två norrmän representera Sverige – i Sverige! – när det är dags för Eurovision song contest är som att sälja ut de statliga apoteken: en handling som inte går att rulla tillbaka. Historieböckerna kommer alltid minnas dagen då Norge vann Sverige.
De verkar vara sympatiska gutter och det finns helt klart sämre bidrag än ”Unforgettable”. Men det spelar ingen roll. Vi måste gå samman och stoppa denna galenskap. Kom igen, Sverige – hur svårt kan det vara?
För att citera en traditionell Norgehistoria:
– Hur sänker man en norsk ubåt?
– Man simmar ner och knackar på!
