ÅSIKT

Viljan att prata publicistiska frågor har varit gränslös

Åsa Linderborg om Thomas Mattsson

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Expressens chefredaktör Thomas Mattsson slutar efter tio år på sin post. 

Mattsson, född 1971, har varit journalist i hela sitt arbetande liv. Han inledde sin bana på Enköpings-Posten och jobbade på Expressen för första gången 1991. Han blev chefredaktör 2009.

Thomas Mattsson kännetecknas av en enorm energi och ett stort engagemang; han har verkligen haft lust att leda en tidning. Viljan att prata publicistiska frågor har varit gränslös. Podden ihop med Aftonbladets tidigare publisher Jan Helin bestod av evighetslånga diskussioner. Det prövande anslaget har dock saknats; han har försvarat allt Expressen har gjort med näbbar och klor. 

Som alla engagerade publicister innehåller Mattssons facit insatser av blandad kvalitet. Han har med den äran fullföljt Expressens antifascistiska tradition; under hans år har tidningen enträget punktmarkerat högerextremisterna. Men lika bergfast som han har försvarat pressfriheten har han försvarat yttrandefriheten för dem som avskyr Expressen just för "järnrörs"-journalistiken. Jag har för egen del haft stor glädje av att Mattsson varit en kollega som rakryggat tagit båda de striderna. Vi är allt färre som gör det. 

Till Mattssons eftermäle som chefredaktör hör också ett försök till murdochifiering av svensk journalistik. Det började redan med löpsedeln om Gudrun Schyman som fälldes i HD för "bedrövligt dålig journalistik" då Mattsson var nattchef. Under hans ledning har Expressen i jakten på marknadsandelar hängivet namnpublicerat människor som dömts för mord, trots att deras identitet saknar allmänintresse. 

Under Metoo-hösten 2017 kunde han inte stå emot lockelsen att ge sig på Aftonbladet med publiceringar som vi aldrig tidigare hade sett i Sverige. Det skapade en chockvåg genom hela media-Sverige, det var journalistik som branschen inte ville ha. I diskussionen som följde uppvisade han en fullständig brist på empati. Alla publicister begår övertramp, det hör till jobbet, men i de här delarna har Mattsson varit fullständigt renons på ödmjukhet. 

Expressens medarbetare har i Mattsson haft en stridbar chefredaktör som alltid har försvarat publicistiken framför pengarna. Han har levt efter företrädaren Bo Strömstedts devis att det är orden som ska få siffrorna att dansa. 

Frågan är därför vad som nu händer med Bonniers? Man kan bara spekulera i orsakerna till Mattssons avgång, men jag gissar att det har med Bonnier News att göra. Han har nog haft svårt att underordna sig den nya ordningen, där Dagens Nyheter, Expressen, Dagens Industri etcetera ska bli välsmorda, synkroniserade kuggar i ett och samma maskineri.

I en sådan här stund går tankarna till Olof Lagercrantz liknelse om tuppen och räven. Chefredaktören är tuppen som gal varje morgon och som själv tror och ger intryck av att vara herre på täppan. Räven – ägarna – som smyger om natten märker ingen av, förrän tuppen är död. 

Det är inte klart vem som tar över efter Thomas Mattsson, men många känner sig nog kallade. Man kan tycka vad man vill om den chefredaktör som nu lämnar sin post, men risken finns att vi med den här avgången går mot ett alltmer slätstruket medielandskap. 

avÅsa Linderborg

ARTIKELN HANDLAR OM