Fatwan mot Rushdie på skoj och allvar
BBC-podden ”Fatwa” undersöker vad som egentligen hände för 30 år sen
Det var Irans ledare ayatollah Khomeini som utfärdade en fatwa (ett slags religiöst utlåtande, i det här fallet en dödsdom) mot författaren Salman Rushdie – men till grund för den internationella kris som uppstod låg en ytterst intern, brittisk konflikt. I tio kvartslånga avsnitt undersöker BBC-podden Fatwa vad som egentligen hände när Satansverserna gavs ut för 30 år sedan, och vilka spår händelsen satt i samtiden.
Mobeen Azhar, som skapat podcasten tillsammans med Chloe Hadjimatheou, är själv britt med pakistanskt ursprung och känner väl till de miljöer där religiös extremism började växa. Utan rasismen och utanförskapet som många muslimer i Storbritannien upplevde hade troligtvis fatwan aldrig utfärdats, argumenterar han.
När den indisk-brittiske författaren Salman Rushdie dök upp, ”svår att tycka om ens av sin egen familj” som han beskrivs i programmet, blev han nämligen en tacksam måltavla för brittiska muslimska extremister som genom skickligt pr-arbete lyckades underblåsa en opinion, ända upp i Irans högsta ledarskikt. Fatwan blev inte bara ödesdiger för Rushdie, de dödshotade medarbetarna på förlaget och översättare i flera länder som utsattes för mordförsök, utan även för hur den inspirerade såväl muslimsk radikalisering som islamofobi.
Ett klassiskt avsnitt av komediserien Curb your enthusiasm (2017) skildrar hur huvudpersonen Larry David, som byggt en karriär på att skämta om allt och alla, planerar att sätta upp musikalen Fatwa! när han själv får en utfärdad mot sig. Plötsligt blir tramset allvar när det visar sig att det finns saker för känsliga att skämta om. Men någon som äntligen kan driva med sig själv är Salman Rushdie som i en rolig gästroll informerar Larry om hur kvinnor flockas runt honom för att erbjuda hett ”fatwa-sex”.
Skämtet är lika gubbigt som det är befriande. I podden konstaterar en extremist, med ofrivillig komik, hur svårt det faktiskt är att bränna en bok. Att kunna se humor, inte minst i den religiösa extremismen, inger åtminstone en liten gnutta hopp om en rimligare och mer nyanserad framtid.
