Bostadspolitiken måste förändras på allvar
”Kris i bostadsfrågan” ringar in problemen och föreslår lösningarna
”Kris i bostadsfrågan” heter en nyutkommen bok av forskarkollektivet Fundament. Titeln, och det kongeniala omslaget, är en oblyg blinkning till makarna Myrdals klassiska ”Kris i befolkningsfrågan” från 1934. Den, och de efterföljande befolkningsutredningarnas många rapporter, lade grunden till efterkrigstidens socialpolitiska systemskifte.
Runt Myrdals samlades också den första generationen sociala ingenjörer som framgångsrikt lyckades kombinera rollerna som vetenskapsmän, agitatorer, politiska aktörer, utredare och ibland också ämbetsmän.
Det är uppenbart att ”Kris i bostadsfrågan” vill knyta an till den Myrdalska traditionen.
Här samlas sociologer, ekonomer, historiker och kulturgeografer. De tar ett unikt brett grepp på bostadsfrågan. Och de vill förändra världen.
De analyserar med stor kunskap svängningarna i den svenska bostadspolitiken under 150 år.
Ett genomgående tema är motsättningen mellan bruksvärde och bytesvärde. Hemmet som någonstans att bo och leva eller som investeringsobjekt. En god bostad åt alla som ett samhälleligt ansvar eller något som marknaden ska ordna.
De hjälper oss förstå ut bostadsfinansieringens alla irrgångar.
Trots allt mer marknadsstyrning är det statliga stödet lika stort i dag som för femtio år sedan. Men då gick det till statliga subventioner där allmännyttans hyresrätter prioriterades. I dag går det till rotavdrag och ränteavdrag som framför allt gynnar höginkomsttagare.
Det nuvarande bostadsfinansieringssystemet verkar fungera under antagandet att bostäder är ett sätt att tjäna pengar, heter det torrt.
Forskarna vill inte bara förklara, de vill också förändra
De kartlägger insiktsfullt byggbranschen. Borta är de arbetarägda och allmännyttiga byggarna. I stället dominerar några få koncerner utan ambitioner att lösa bostadsfrågan. Visst skulle vi kunna sänka kostnaderna för bostadsrätter, men vad tjänar vi på det, säger en intervjuad byggherre öppenhjärtigt. Och bygger man för mycket bostäder så minskar ju benägenheten att betala för boendet.
En osund byggsektor riskerar skapa dålig arbetsmiljö, olyckor och exploatering av utländsk arbetskraft. Fem döda arbetare i Sundbyberg nyligen blev en smärtsam påminnelse.
En central slutsats blir att det nuvarande bostadssystemet systematiskt gynnat kapitalägare, banker och byggbolag och samtidigt skapat bostadsbrist och leder till stigande kostnader och färre och dyrare hyresrätter. Trångboddheten bland dem med lägst inkomst är jämförbar med de sämsta i Europa.
Men forskarna vill inte bara förklara, de vill också förändra. Det räcker inte med att lappa och laga, är budskapet. Krisen är så omfattande att det krävs ett helt nytt system ”med en stark och hyresnormerande allmännytta organiserad efter självkostnadsprincipen, med prisregleringar på bostadsrätter, en långsiktig och hållbar finansiering och ett byggande som kontrolleras av det offentliga eller arbetarna själva” som några grundkrav.
Grundligt argumenterar man för hur detta ska kunna bli verklighet, utan att väja för problemen. Statens roll är central, men inte oproblematisk. Boende och sociala rörelser måste få ett avgörande inflytande annars kommer de med makt och resurser att utnyttja krisen för att skapa sitt eget system medan notan skickas nedåt.
En konsekvens av att den offentliga sektorn abdikerat från bostadsfrågan är att den dränerats på kunskap och resurser, skriver man.
Så sant, men när vänstern äntligen inser att det är dags för ett nytt bostadssystem vet den var man kan hitta vår tids sociala ingenjörer.
