Eurovision kan inte sminka över folkmord
Det är inte för sent för Malmö stad att vakna
Vad gjorde du när Israel iscensatte ett folkmord i Gaza? Kanske skänkte du en slant till UNICEF? Sökte på internet hur du som enskild kan göra skillnad. Kanske läste du nyheterna noggrant.
Malmö stad upplät sina lokaler till Israel för att delta i Eurovision Song Contest, hällde ner nästan 30 miljoner kronor i arrangemanget och, tillsammans med Europeiska radio- och tv-unionen, EBU, lät stadens invånare veta att det israeliska företaget Morrocanoil är en av sponsorerna till det stora jippot.
Nu gråter Karin Karlsson, huvudprojektledare för Malmö stads arbete med Eurovision ut i Sydsvenskan och DN och menar de påtryckningarna artisterna har fått om att ställa in sin medverkan under Eurovision-veckan är ”odemokratiskt och olagligt”.
Innan jag fortsätter måste jag – för transparensens skull – berätta att inledningen på denna text är en parafras på det DN:s ledarskribent Jesper Ahlin Marceta förra året skrev om den svenska basketspelaren Jonas Jerebko och andra idrottsmän som skrev kontrakt med ryska lag. ”Vissa stjärnor gömmer sig bakom idén att idrott och politik ska hållas åtskilda”, menade Ahlin Marceta, och vidare att ”alla samhällssfärer med makt och inflytande har politisk betydelse”.
Men när det kommer till Israel – som i ett halvår, utan några som helst konsekvenser, varken politiska eller ekonomiska, bombat sönder Gaza, mördat mer än 33 000 Gazabor, varav 13 800 barn, och skadat mer än 75 000 – låter det annorlunda.
Trots två demonstrationer i veckan sedan i höstas, trots ett dussintal kulturevenemang, musikkvällar och poesiuppläsningar, trots medborgarinitiativ om att bojkotta Israel vägrar de ansvariga för Malmö att hörsamma det stora delar av Malmös befolkning säger: Nej till folkmord.
När det kom till Ryssland var det självklart att vi alla, från medborgare till kommun till stat hade ett ansvar att – med rätta – solidarisera oss med ukrainarna och på alla möjliga sätt sätta press på Ryssland. När det kommer till Israel låter det annorlunda. Då har Malmö stad inte ”ansvar för hela Mellanösternproblematiken” och iklär sig i stället rollen som pajas och ber Malmöborna vara med och skapa ”världens största glitterfest”. Allt medan bomber faller över Gazaborna. Allt medan matkonvojer och hungriga Gazabor beskjutits.
Vissa politiska aktörer gömmer sig bakom idén att kultur och politik ska hållas åtskilda, men ”alla samhällssfärer med makt och inflytande har politisk betydelse”, för att återigen citera DN:s Ahlin Marceta.
Bland det farligaste som kan hända ett samhälle är dess avpolitisering, när människor slutar bry sig om sin omgivning, sin omvärld och sina medmänniskor. Hör inte Karlsson hur galet det låter när hon anklagar enskilda personer som med sitt lilla handlingsutrymme försöker få slut på Israels blodbad för att vara ”odemokratiska och olagliga”? Märker hon inte av Malmöbornas engagemang för ett permanent eldupphör och ett slut på ockupationen?
Än finns det tid för de ansvariga i Malmö stad att vakna upp ur Eurovisionfebern och den politiska dvala de befunnit sig i under det senaste halvåret och inte upplåta offentlig plats för israeliska företag. Det är heller inte för sent att säga till Israel att de inte är välkomna till Malmö så länge de fortsätter sin folkmords- och apartheidpolitik. Liksom Jonas Jerebko kan Karin Karlsson och Katrin Stjernfeldt Jammeh säga till oss Malmöbor att de ”ber om ursäkt”, att de gjort ”helt fel val” och nu tar konsekvenserna.
Ett folkmord går nämligen inte att ”partaja” bort.
