ÅSIKT

Jag gillar de nygamla Moderaterna

De har ägnat veckan åt att hitta sig själva

avÅsa Linderborg

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
De moderater som klagat över att de "inte längre känner igen sitt parti" har inget mer att grina över, skriver Åsa Linderborg.

Jag gillar de nygamla Moderaterna, som ägnat veckan åt att hitta tillbaka till sig själva. De har slutat låtsas vara något de inte är. Ärlighet – hur vanligt är det nu för tiden i politiken?

Först rekryterar de Alice Teodorescu som huvudsekreterare för idéprogrammet, i förhoppning om att vinna tillbaka alla de konservativa som gick förlorade under epoken Reinfeldt.

Därefter drar ungdomsförbundets ordförande Benjamin Dousa upp riktlinjerna för public service: halvera budgeten. I Axess-tv härförleden var partisekreterare Gunnar Strömmer inne på samma spår: framtidens mediepolitik kommer se annorlunda ut.

I fredags (5 april) värvades Mauricio Rojas till Moderaternas integrationspolitiska kommission. Han är före detta allt möjligt, bland annat före detta Timbro-chef och före detta kulturminister i Chile. Fyra dagar satt han, i augusti 2018, innan han var tvungen att avgå på grund av sina Pinochet-sympatier.

De moderater som klagat över att de "inte längre känner igen sitt parti" har inget mer att grina över. Allt börjar bli som vanligt, till och med Gösta Bohmans gamla logga har tagits till heders av Ulf Kristersson.

Kristersson har funnits i politiken sedan 80-talet, som en skugga det aldrig riktigt blivit någonting med. Men nu är han här, som "den vuxne i rummet". Det är en kongenial självetikettering av ett parti som blickar bakåt. "Den vuxne i rummet" kan nämligen aldrig vara visionär. Den vuxne i rummet ställer i ordning borden och stolarna där de alltid har stått och säger sen: Nu blev det väl bra?

Om tre år är det val. Då är Janne Josefsson 68 år och kan kröna sin journalistbana med ett nytt valstugereportage. Om public service fortfarande finns kvar.

ARTIKELN HANDLAR OM