Mer livsfilosofi än jakthistorier
Aftonbladets Cecilia Gustavsson tycker till om sommarpratarna
Dags för Afrikas första professionella kvinnliga storviltsjägare.
Spännande, tänkte jag.
Men det blev mer livsfilosofi än jakthistorier.
Natasha Illum Bergs program var som att börja gå sakta och lite vingligt på en grusväg, och undra: Vart ska vi? För att på slutet dra på i hög fart på en motorväg. Starten var trevande, pratet allmänt, och språket lite väl poetiskt utstuderat.
Men efter hand lyfte det.
Drivet kom när hon tog upp frågor som verkligen engagerar henne. Som hur elakt hon har blivit bemött som kvinnlig jägare, och i-ländernas besserwisserattityd gentemot Afrika. Då blev det också allt mer berörande.
Hon verkar tycka att det är trist att folk ofta vill höra henne berätta om dramatiska jaktupplevelser: ”Och visst har det varit någon enstaka flodhäst som kastat mig upp i luften”. Hoppsan! Det vill man så klart veta mer om.
I stället fick vi veta mer om Natasha Illum Bergs syn på livet. Hennes grundidé verkar vara att man själv bestämmer hur man ser på sin stund på jorden och att det är upp till en själv att förvalta den.
Programmets höjdpunkter var när hon blev konkret och personlig. Som anekdoten om hur en man lovade henne ett gevär under en buffeljakt om hon utförde vissa ”tjänster” åt honom. Hon riskerade hellre att bli dödad av buffeln än tvingad till sex.
Och när hon berättade om hur hon i nio år sörjde sitt livs dittills stora kärlek, som sköts till döds. Att hon nu är lycklig för att hon älskar igen. Det var uppriktigt och känslosamt, och meningen med ”Sommar” är ju just det personliga.
