Besök i en delad stad

Lidija Praizovic reser i Balkan

Bron som delar staden Mostar. Foto Lidija Praizovic

Del 4

När vi åker in i Kroatien höjs standarden märkbart. Kroatien är, liksom Slovenien, redan med i EU. Här är vägarna bra och taxichaufförerna klagar inte. Dubrovnik är smockfullt med turister. Förutom minnesmärken och nationalistiska symboler syns inga spår av kriget. Det italienskt influerade Dubrovnik är sagolikt vackert, och lockar folk från hela världen.

När vi sen åker in i Bosnien sjunker standarden dramatiskt. Bosnien var skådeplatsen för det blodigaste kriget. Husen är förfallna och fulla av skotthål. I de kroatiskt dominerade delarna vajar kroatiska flaggan, i de muslimskt/bosnjakiskt dominerade delarna vajar bosniska flaggan och i de serbiskt dominerade delarna vajar en variant av serbiska flaggan.

Mostar är en delad stad. På ena sidan av floden bor bosnjaker och på den andra kroater, serberna är fördrivna. Tågstationen visar sig ha stängt sen oktober utan att hemsidan uppdaterats. Vi hastar iväg med dagens sista buss. Hinner nätt och jämnt se Mostars stolthet: den gamla bron, som under kriget förstördes, men har byggts upp igen.

I Sarajevo bor vi ett stenkast från gamla stan Bascarsija. Här är mycket orientaliskt. Många restauranger har turkiska namn och menyerna är i första hand på turkiska. Det finns många turister, särskilt från Turkiet och arabvärlden. I bokhandlarnas skyltfönster står böcker om Erdogan, Koranen, Osmanska riket och folkmordet på muslimer. Den judiska synagogan och de två ortodoxa kyrkorna vi besöker är stängda, låsta, tomma. De många moskéerna (flera nybyggda av Saudiarabien, men även Iran) är däremot levande platser med många besökare.

Visegrad är den sista anhalten på Bosnienresan. Visegrad är numera en helt serbisk stad, bosnjakerna är utrensade. Staden ser sorgsen ut. En man går omkring med Putin ridandes en stor björn på tröjan. I den tomma restaurangen där vi lämnar våra väskor finns slagord på ryska, kors, ikoner och serbmärket på väggen. Ägaren och hans två vänner sitter vid ett bord och super.

Till Visegrad ville jag åka för att Ivo Andric i romanen Bron över Drina beskrivit staden och dess människor genom flera sekler. Vi tar några snabba kort på bron innan vi lättade åker därifrån.

Jag är trevlig och pratar jugoslaviska med alla i både Kroatien och Bosnien, och nästan alla är trevliga och pratar jugoslaviska med mig.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.