Det är lagstiftat att det kan hända: att barn dör
Den slopade straffrabatten har lett till yngre gärningsmän och offer
Jag mår illa av att behöva läsa ännu en personlig berättelse om gängvåldet.
Det är inte ”sjukt” och det är inte ”hur kan det hända”. Det är, bland annat, att i januari 2022 slopades straffrabatten. Det innebär att lindrigare straff för 18-åringar försvann. Alltså måste människor som enligt lagen inte kan straffas lika hårt användas. Inte riskera att sitta inne som nu de äldre tonåringarna riskerar att göra. Enter: barn. 15-åringar.
De som misstänks ha skjutit den här gången var 19 år. Det är gammalt i sammanhanget. Redan för ett år sedan kom de första rapporterna om att barn i allt högre utsträckning påträffades med vapen eller som gärningsmän (och offer) vid skjutningar. Vårens våldsvåg bekräftar samma sak. Men att ställa sig frågan hur kan barn skjuta barn genom att stirra på en viss typ av barn är att gå bort sig.
Man skulle kunna se det som att yttersta beställaren är regeringen. Det ska kanske sägas att det var den förra regeringen som slopade straffrabatten, vilket får förstås som en av de stenar som så bekant ”skulle vändas”.
Vi ska vända varje sten för att komma åt gängvåldet, sa Magdalena Andersson. Läs: vi kommer göra populistiska symbolhandlingar och överge våra ideal, framför allt det grundläggande för socialdemokratin, att människor är lika mycket värda, för att bli omvalda.
De blev inte omvalda. De gick högerns ärende helt i onödan. Glad i hågen tog Ulf Kristersson och hans medföljande rövgäng av rasister, korvätare och Elle-galanaspiranter över stafettpinnen. Med ny regering kom nytt ansvar. Det är de som har möjlighet att lagstifta in barns rättigheter igen. Att barn skjuts till döds är inte ”tragedi” så mycket som cynism från den ledande handen.
Ulf Kristersson var helt ”armarna i kors” och ”stoppa gängvåldet” under valrörelsen. Men han är gängvåldet. Det är inte känslor som ska förändras. Det är siffror. 18. 15. Vi frågar hur kunde det hända ledsen smiley. Det är lagstiftat att det kan hända.
Jag spyr om jag ska läsa en till text där en once liberal nu poserande som vänster kulturjournalist ska baxa in sig själv som empath i en kontext där det enda anständiga skulle vara att belysa sin skillnad från den döde.
Erkännandet av att det där kommer inte hända mig för att jag är vit rik fri. Pojken dödades för att han är motsatsen, trots att han inte ens var involverad i kriminalitet.
I Sverige skiljer vi på folk. Vi skiljer på plats. Vi skiljer på barn. Och så länge vi gör det kommer de minst värdefulla att dödas. Populism som i det här fallet i form av hårdare straff är värd mer än vissas liv.
Det är inte ”det” som ”måste upphöra”. Det handlar om konkreta förändringar från högsta ort.
