675 hemlösa barn i Malmö - och ingen bryr sig
Kristian Lundberg: Tidigt ska gallringen ske
Vi har vant oss. Vi har sett stadsbilden förändras. Vi har sett människors villkor försämras i allt snabbare takt.
Vi tycks ha accepterat det. I alla fall är hemlöshet inte en fråga på den politiska agendan. Det är som om hemlöshetsproblematiken försvann om vi vände bort blicken.
En nyhet som helt har passerat förbi utan att ens lämna en krusning på den politiska ytan är Malmö Stads hemlöshetsrapport. Den presenterades i början av november detta år. Där kan vi läsa: ”Mellan kartläggningarna 2014 och 2015 har antalet hemlösa stigit från 1 142 till 1 333 vuxna personer. Antalet barn ökade från 467 till 675.”
675 barn är 25 normalstora skolklasser. Det är barn som bor på campingplatser, hotell, vandrarhem, inneboende hos släktingar och vänner. Nu har vi sett den här ökningen ske år efter år, allt medan vi är upptagna av annat som vi tror ska göra skillnad.
Frånvaron av egen bostad innebär också frånvaro av möjlighet till att påverka sin egen situation. Dörren är stängd. Från utsidan. Och du kommer inte in. Vad det kommer att innebära för dessa 675 hemlösa barn är inte speciellt svårt att räkna ut. Ha kalas på ett hotellrum? Bjuda hem skolkamrater till en blåsig campingplats? Läsa läxor i ett larmande transitboende där missbrukare sover i trappan? Det som gör det hela orimligt är att det hade varit så enkelt att förändra och förbättra villkoren för barnen. Men vi tycks ha vant oss. Vi tycker att det är rimligt att vissa har medan andra aldrig kommer att få. Vi tycker uppenbarligen också att den här selektionen ska börja äga rum redan i barndomen.
