Fjäderlätt Lohengrin på Dansens hus

Wagner var en tidig influencer när det gäller genreöverskridande allkonstverk

”En fri och kraftigt reducerad, multidisciplinär variant”, skriver Cecilia Djurberg om Charlotte Engelkes ”Lohengrin dreams”.

Scenen där riddaren Lohengrin gör entré i en båt dragen av en svan i Wagners opera med samma namn är så klassisk och välkänd utanför salongerna att kidsen skulle kalla den för en meme. Ungefär så, fjäderlätt och ironiskt, använder också regissören och performance-artisten Charlotte Engelkes scenen i sitt nya verk Lohengrin dreams. En fri och kraftigt reducerad, multidisciplinär variant på en timme och 20 minuter av den romantiska sagooperan.

Formen är ett slags påminnelse om att Wagner var en tidig influencer när det gäller genreöverskridande allkonstverk, men Engelkes som tidigare gjort en rad lustfyllda och performance-mässiga Wagertolkningar brukar lyckas bättre.

Hon medverkar inte själv denna gång, utan låter en blandad ensemble av cirkusartister och dansare – men bara en operasångerska – jonglera med klassikern så att fjädrarna yr. Aktörerna har olika nationaliteter och färgar in sina egna bakgrunder i koreografin och i storyn om Elsa. Hon som anklagas för att ha dödat sin egen bror men räddas av riddare Lohengrin med villkoret att hon aldrig frågar efter hans namn eller var han kommer ifrån.

Den aktuella betoningen på frågor om identitet och ursprung, om vad ”hemma” är, är smart tänkt, men räcker inte för att ro denna svanhistoria i land. Ljuddesignern Willy Bopp håller kontakten fint med Wagner i sina nykomponerade slingor, men trots det och några fina individuella prestationer är denna dröm inte tillräckligt stark för att trolla fram liv i föreställningens alla sceniska infall.


Not: Föreställningen ges även i kväll på Dansens hus i Stockholm och fortsätter på turné med Dansnät Sverige.