Pillertrillare dribblar med dold agenda
Döljer vinsthunger i resonemang om vårdens kvalitet
DEBATT Till formulär 1A i pr-industrin hör att beställa en lämpligt utformad opinionsmätning och låta någon lämplig person lyfta fram lämpligt vinklade resultat över en helsida på DN Debatt. I bästa fall blir det då spin-off i radio- och tv och vidare in i de politiska organen.
I DN 17 januari framträder Anders Blanck, vd för LIF, läkemedelsindustrins aktiebolag för ”påverkansarbete i … viktiga policyfrågor”, med en färsk opinionsundersökning. Han varnar - inte utan skäl - för att sjukvården är på väg att bli nästa krishärd efter raset för den svenska skolan. Han visar också att medborgarna i sjukvården ser en angelägen politisk fråga, något vi redan kände till. Men det är inte för att meddela oss detta vd:n publicerar sig. Ärendet gömmer sig i en fråga där de tillfrågade ombeds ange vilka områden inom sjukvården politikerna bör fokusera på. I topp hamnar ”tillgänglighet” och ”personalens arbetsvillkor”.
På tredje plats kommer ett försåtligt alternativ: ”läkemedel och behandlingskvalitet (att läkemedel och behandlingar är moderna och håller hög kvalitet)”. Vad har ordet ”moderna” där att göra? Spelar det någon roll om en medicin är modern eller omodern?
Inte för patientens välbefinnande men för läkemedelsindustrin. Den gör vinster på nya preparat som kan vara hundra gånger så dyra som likvärdiga eller bättre läkemedel vars patent gått ut. LIF och dess uppdragsgivare bedriver därför kampanj mot strävanden inom vården att främja användningen av billigare så kallade generiska mediciner och inskränka ”valfriheten”, det vill säga bolagens möjligheter att med hjälp av reklam och sponsrade läkare pracka på patienterna ”moderna” preparat.
Så gömmer lobbyisten värnet av läkemedelsbolagens vinster i den registrerade omtanken om vårdens kvalitet. Mot detta ställer han politikernas påstådda fokusering på ”driftsformen”, det vill säga konkurrensutsättningen av vården, en fråga som i Anders Blancks tolkning av enkätsvaren bara intresserar en fjärdedel av befolkningen.
Att nästan lika få kryssat i alternativet ”valfrihet” nämns inte. Ej heller att bara 63 procent av alla tillfrågade deltagit, en svarsfrekvens som gör det svårt att överhuvudtaget dra några slutsatser av undersökningen.
