En skickligt berättad deckare i högt tempo
Pernilla Ericson fångar klimatkrisen och människors hjälplösa villrådighet
Det är en torr sommar i Nynäshamn, och böndernas frustration växer över hur ointresserade alla är av deras problem. Märker storstadspolitiker och medier ens att bönderna håller på att gå under, att djur och grödor dör och att ekonomin rasar ihop när gårdarna sommar efter sommar drabbas av sönderbrända skördar? En dag protesterar bönderna på europeiskt vis, och rullar ut med sina traktorer i ett långsamt demonstrationståg som får trafiken att avstanna.
Polisen Lilly Hed klättrar upp till en av traktorförarna, och möter en vrede hon inte hade väntat sig. Men det finns viktigare brott att utreda, som den explosion som tycks ha utplånat en hel familj en natt hemma i villan.
Det är samtid, helt enkelt, med en rad akuta och svårprioriterade frågor. Få deckarförfattare utnyttjar samtidsbrottsligheten lika väl som Pernilla Ericson, vars hittills tre böcker om Lilly Hed utspelar sig mot en fond av klimatförändringar. I de första två böckerna, ”300 grader” (2020) och ”Släcka liv” (2022) skedde brotten i samband skogsbränder: de som utbryter när sommaren blir för torr och het, men ofta orsakade av enskilda människor. Nu är det i stället torkans effekter på jordbruket, som få uppmärksammar.
Lilly Hed är gravid med sin Jesper, men långtifrån på det sätt som varit vanligt de senaste åren i deckarna. Ni vet hur det brukar vara: höggravid polis börjar föda barn när det är som mest kritiskt, men klarar av både det och brottslingen i ofta absurt superhjältelika scener.
Så är det inte här, för här är det realistisk vardag. Lilly Hed är drygt halvvägs in i graviditeten, men kräks. Dagligen. Vänligt sinnade kollegor och chefer tjatar om sjukskrivning, men Lilly Hed orkar inte, hon vill bara fortsätta sitt arbete. Alltså blir hon ansvarig för att utreda sprängningen, som verkar vara en ren olycka eller ett utvidgat självmord.
Det är det ju inte, det vet läsaren som också vet att sexåriga Maja har överlevt och är kidnappad. Pernilla Ericson ger Maja egna kapitel, där hon vaknar i ett underligt rum och inte förstår vad som händer.
Utöver dessa brott ska Lilly Hed också upp i Stockholms tingsrätt, för äntligen har hon anmält sin ex-sambo Svante för misshandel. Oron för hur det ska gå växer när Lilly minns hur skicklig Svante är på att manipulera och charma sin omgivning, och hur svårt det är att övertyga en rättssal om något som hänt utan vittnen. När dagen är inne kompliceras saken ytterligare.
”Törstdöden” är en begåvad thriller där klockan tickar olycksbådande fort, för samhället och för barnet Maja. Det är en skickligt berättad polisdeckare i högt tempo, och utvecklingen eskalerar när en ny explosion äger rum. Flera olika intrigtrådar konkurrerar om uppmärksamheten och sånt brukar kunna bli rörigt, men Pernilla Ericson hanterar dem säkert. Samhällsfrågorna står i centrum, utan pekpinnar. I stället lyfter Pernilla Ericson fram komplikationerna och människors hjälplösa villrådighet.
Men vore hon inte så bra på att berätta en historia skulle det vara betydligt mer störande med personskildringen, för det är inte många som hinner bli flerdimensionella i Lilly Heds närhet. Värst är det för männen. Den stackars pojkvännen Jesper framstår allt mer som en aningen deppig Ken-docka i brandmanskläder. Han gör allt han kan för Lilly, och det är ju fint. Men har han inget eget liv alls?
Pernilla Ericson arbetar på Aftonbladet, därför recenseras hennes bok av Lotta Olsson, redaktör och skribent på Dagens Nyheters kulturredaktion
