Svenska fascister strider i Ukraina
Varför pratar vi om ISIS men blundar för frivilligbataljonen?
Svenskar utgör den absolut största gruppen frivilliga i de volontärbataljoner som slåss tillsammans med ukrainska armén i det blodiga inbördeskriget i Donbass.
I alla fall enligt en intervju i italienska Corriere della Sera med svenske nazisten och volontären Mikael Skillt som utmärkt sig genom att ofta ställa upp med både namn och bild i svenska och internationella medier.
Den grupp han slåss med - Azovbataljonen - är skicklig både på pr-arbete och på att samla in pengar från allmänheten. Skillts flitiga intervjuschema har gjort honom till något av talesperson för bataljonen som har sin ideologiska hemvist i organisationen SNA - en antisemitisk nazistgruppering.
I denna, liksom andra intervjuer, säger han sig ha dödat mellan 150 och 200 människor i östra Ukraina. En siffra som självklart inte kan vidimeras. Det enda man kan veta med säkerhet är att han har intresse av att framställa sig och sina vapenbröder som både farliga och framgångsrika. Av intervjun i Corriere della Sera framgår det även att han utbildar nyanlända frivilliga i strid.
Hur Sverige ska behandla svenskar som strider utomlands är föremål för het politisk diskussion. De tre svenskar som dödades i attacken mot Isis i helgen har fått den att flamma upp igen.
Även om källan måste ifrågasättas är uppgiften att den största gruppen frivilliga i Ukraina består av svenskar värd att ta på allvar. Både av svensk polis och av svenska medier.
Svenska fascisters närvaro i Ukraina har länge varit en ickefråga eftersom konflikten helt dominerats av geopolitiska hänsyn som dolt den humanitära katastrof som utspelar sig i det fattiga östra Ukraina.
Så länge Putin hjälper fienden vill ingen diskutera svensk inblandning i de brott som begåtts av de splittrade styrkor som slåss mot separatisterna. Trots att de gjort sig skyldiga till såväl tortyr som klusterbomber.
På så sätt är kalla kriget verkligen tillbaka. Föreställningen om en ödesmättad, global maktkamp har redan gjort en vettig debatt om humanitära frågor omöjlig.
Margot Wallströms rivstart med en tydligt moralisk linje i utrikespolitiken skulle kunna bli en vändpunkt för Sveriges syn på den ukrainska befolkningens lidande.
Kan vi verkligen fortsätta blunda för att våra egna medborgare bidrar till det?
