Krigsvalet över i Ukraina
Supertajt mellan toppkandidaterna - fascistparti hamnade under spärren
Söndagens parlamentsval i Ukraina blev en match tajtare än en t-shirt i Paradise hotel mellan president Porosjenko och premiärminister Jatsenjuk. Med yttepyttesmå marginaler slogs deras nya partier om att bli valets ”segrare”, eller vad man nu ska kalla det när bara hälften av befolkningen lockats till valurnorna och ingen fick mer än 22 procent.
Troligen beror det låga engagemanget på att kandidaterna upplevs som samma gamla elände. På Porosjenkos lista stod folk som jobbat med landsfördrivne presidenten Janukovytj, inklusive han själv. Hans son Oleksej tog sig in i parlamentet. Det imponerar knappast på de väljare som hatar den oligarkiska korruptionen mer än allt annat. Till och med proteströstarna verkade uppgivna. Fasciströrelserna fick totalt bara ungefär 15 procent.
Den som inte ser de fascistiska rörelserna i Ukraina som ett problem saknar onekligen demokratiska ryggmärgsreflexer. Oleh Ljasjkos Radikala partiet och Svoboda är tillsammans betydligt större än Gyllene gryning i Grekland eller SD i Sverige. Men radikaliteten på den ukrainska högerkanten är värre. Högerextremisterna är beväpnade och stridsvana. I parlamentet sitter nu Dimitrij Jarosh, ledare för Högra sektorn samt Igor Mosijtjuk och Andrij Biletskij, från nazistiska organisationen SNA, bägge befälhavare i den brutala bataljonen Azov, där frivilliga från Svenskarnas parti ingår. Det är lite som att Baader Meinhof-ligan kommit in i riksdagen. Målet med deras stadsgerillor är att undergräva staten.
Samtidigt fanns ljuspunkter. Partiet Svoboda som till och med Carl Bildt erkänt som fascistiskt hamnade under spärren. Ljasjko tappade glädjande nog i slutspurten. Hans militanta retorik och underdog-image har spruckit i sömmarna samtidigt som många andra kandidater lärt sig tricket att uppträda i uniform och vråla om fosterlandet.
För detta var ett krigsval.
14 distrikt förhindrades att delta på grund av separatisternas aktiviteter i öst. Vilket få kommentatorer i väst verkar bry sig om. Valet anses legitimt för att Ukraina behöver stabilitet. ”Närmandet mot EU kan nu fortsätta” konstaterade till exempel Ekot.
Visst är det fint om förhoppningarna från Majdanupproret lever kvar. Men det skulle förvåna om EU anser sig ha råd med den ekonomiska härdsmältan i Ukraina.
Och ju längre vändningen i ekonomin dröjer desto mer resolut kommer alla destabiliserande krafter att agera på egen hand. Redan den 1 november har separatisterna i östra Ukraina sagt att de ska börja nationalisera den lokala industrin.
Dagen efter håller de sitt eget lilla val.
